Det borde kanske ha sett ut så här ute?

Jag har inga bra vinterbilder på Liza och mig, ännu. Men det kanske kommer. Idag var i alla fall inte rätt tillfälle att ta dem för det regnade. Liza var mycket mjukare idag. Jag gjorde lite skrittövningar på ridbanan och sedan red vi ut en tur i leran. Skritt och trav var gångarterna för dagen och Lisa fick gå lång och låg....
Efter ridturen åkte jag och köpte reflexbenskydd till Liza. Liza har benskydd på alla fyra till vardags och det blir så mycket enklare med "alltiett" än att krångla med både benskydd och reflexer.

Frisse vårvintern 2010

Dåligt underlag....

Idag var det svårridet. Snön fastnar och det har mjuknat och blivit gropigt under snön. Lisa gillar det inte, hon får inget bra grepp trots fyrbroddat och sulor. Hon gjorde allt för att få mig att "bära runt" på henne under hela ridpasset. Man måste vara riktigt snabb för att vi inte ska "fastna" i varandra. När det blev bättre underlag mjuknade hon. Lisa var nöjdare än jag efter ridturen.....jag tyckte hon blev för mycket i handen. Men Lisa såg så nöjd ut och ville bara kela när jag plockade av henne...

Fast det var inte så lätt att vara självbärig idag.

Snö!

Första ridturen i snö. Vi har så mycket lampor från vägar, hus och järnväg så det blev riktigt ljust ute tack vare snön. Nysnö och ett par plusgrader, vindstilla....
Snö som fastnar i hovarna och ger styltor. Vi travade på för att snön inte skulle fastna. Liza var pigg, mjuk och lyhörd och kanske sugen på en tur. För hon liksom jag hade semester förra veckan.

Stormy weather....

Idag öste regnet ner när jag körde till stallet och det blåste hårt. Inget vidare väder för varken häst eller ryttare. Vad göra? Jag letade fram ett täcke så att Liza inte skulle bli så blöt och tänkte att vi skrittar väl en sväng.....
Jag lade ridtäcket över mina ben som regnskydd och så gav vi oss iväg. Efter ett par hundra meter slutade det regna. Vad skönt, då kanske det kunde bli mer "seriös" ridning också. Vi började trava....den korta slinga jag först tänkt ta utökades med en längre. Vi tog en galopp.....men täcket åkte på sned. Det fick bli avsittning, omläggning av täcke och så uppsittning igen. Det är ju jättebra att passa på att träna uppsittningar i skogen. Ute på "vår" äng fattade vi galopp....Liza blev pigg av blåsten och det flaxande täcket och ville springa! Tjohooo.....helt plötsligt bar det av i en väldig fart och det är väl okay om man tar förhållningar, men se det hade inte Liza lust med alls.
Då är det bra med en liten häst och några extra kilon :)
Det fick bli ett antal volter i trav och lite skrittövningar för att damen skulle lugna ner sig.....när vi var nästan hemma var vi ett team igen.

Nu börjar äntligen bootsen fungera...

Det är meningen att ridutstyrsel ska underlätta. Jag köpte ett par ridstövlar av Frisses matte för en tid sedan. Ett par Muckboots. De är verkligen sköna och praktiska i lerhagarna så här års. Det var bara ett men, svikten....
Gummit sviktar och det är väl bra, men det sviktar tillbaka. Så om jag trampar ner hälarna så sviktar det tillbaka, ungefär som en katapult, vilket gjorde att jag studsade upp ur stövlarna. Det tog ett tag innan jag kom underfund om hur jag skulle göra, för jag kom i otakt med mig själv när jag red.
Frisses matte sade att svikten minskade och att gummit "satte sig" efter ett tag. Nu har det gjort det. Min balans blev avsevärt mycket bättre....härligt!

Träning med flygande koner....

Så här års kan det verkligen bli underliga ridövningar. På Frisse tränade jag ritt med flaxande täcke. Idag har Liza och jag tränat med flygande koner. Det blåste rejält...

Men eftersom jag ridit Liza ett tag nu och hon börjar få förtroende för mig så tänkte jag att det kan vara bra med lite blåst....så kan vi träna på koncentrationen.

Jag tände upp på ridbanan och placerade ut koner i fyrkant som jag tänkte göra lite övningar runt....

Det var bara det att vinden ökade och ökade.....till slut yrde både koner och uppsittningspall runt på ridbanan, stalldörren slog och presenningar fladdrade.

Jag red på med den bästa övertygelseförmåga jag kunde uppbringa......

" Det är okay Liza, konerna ska flyga omkring i den här övningen, uppsittarpallen ska man runda när den ligger i vägen, stalldörrarna ska slå i otakt och presenningarna ska prassla, samtidigt som vi flyttar bakdel eller framdel"

Hon köpte det nästan.....duktiga Liza!

Alla dessa fina ridtravare!

Här kommer ett klipp på Susanne och hennes fina ridtravare Super Surprice. Jag hade äran att tävla mot henne en gång och få se denna fina häst i verkligheten.
Hon vann förstås och jag och Mariana hamnade någonstans i mitten av startfältet. Susanne och Super startade medelsvår dressyr vilket är en bedrift i sig.
Ekipaget var väl etablerat i LA....
Mariana och jag tävlade t.o.m. LB dressyr lokalt och tränade mot LA....
Tyvärr blev vår karriär alldeles för kort.

Stallmys....

Lizas matte jobbade sent idag så jag fick ta hand om stallet. Det blev lite extra mockning och så skulle alla hästarna in för kvällen. Liza och jag tog en sväng på ridbanan. Till min stora lycka har den belysning...

Då går det bra att rida ett tag till utan pannlampa. Snön är på väg i vårt avlånga land......men jag hoppas att det dröjer ett tag till innan den når mina breddgrader. Jag har varit med om i vintrar då man kunnat rida en bra bit in i december på uteridbanorna.

Liza och jag arbetade lång och låg idag. Hon vill gärna gå lite högt med huvudet. Jag vill lära henne att sträcka ut halsen framåt nedåt när jag ber om det. Jag gjorde en övning från westernridningen i trav. Den går ut på att rida större och mindre volter enbart med ledande tygeltag. Man leder/ställer utåt och inåt omväxlande. Övningen hjälper hästen att hitta sin egen takt och balans.....

Höger galopp gick bättre än vänster idag.... nu fattar hon galopp på en gång, men galoppkvalitén är ojämn fortfarande. Vissa dagar är den riktigt bra  och andra dagar fungerar det inte alls.

När jag hämtat in alla hästar så stod vi och myste en stund allihop. Det var så lugnt och fridfullt i stallet.....

Härligt blåsig uteritt....

Det blåser. Vinden tar tag i Lizas man. Liza är pigg och kliver på med stora steg. Vi hittar bra ridvägar där vi kan galoppera och trava lääänge. Idag blev det ett riktigt konditionspass....

Vi fick bägge två arbeta igenom våra kroppar. Jag kom en "halv meter" djupare ner i sadeln och hittade det där sköööna, avslappnade läget då benen bara faller på plats. Liza hittade sin vägvinnande trav....

Testing, testing....

Lisa har blivit starkare. Idag satte hon mig på prov.....det var tre hästar som inte ville komma idag. Lisa brukar vara lättfångad men idag vände hon på rumpan och satte av i galopp. Min filosofi är att vill de springa så låt dem springa....men jag talar om när det är slutsprunget. Så jag värmde upp alla hästarna i hagen idag...

Mörkret gjorde att det fick bli en tur på volten. Till min glädje har den lampor. Det var bara jag som inte visste var de satt. När det knappt var ledsyn kom Lizas matte och tände åt oss.

Så bra då är det ridbart ett tag till.....bara snön håller sig borta.

På volten tränade vi flytta bakdelen, sedan mjukade vi bara upp oss i alla gångarter.

Mörkerkörning

Nu är det inte ens så här ljust när vi återvänder till stallet.....

Mörkret har infunnit sig. Idag var det första gången det var totalt becksvart när vi återvände till stallet. Det är helt klart dags att leta fram reflexer och pannlampa. Vi tog en tur i alla gångarter. Det finns en slinga med rätt mycket grusvägar där vi slipper de leriga stigarna och den tog vi.

Liza var pigg, lite småtittig och stundtals okoncentrerad. Men ändå mycket bättre än jag hade förväntat mig. Hon kunde t.o.m. jobba på trots att det blev becksvart och det är mycket vilt ute i markerna.

Jag är nöjd.....det går inte att vara annat. Ridningen var behärskad och kontrollerad mot alla odds....och det är första gången jag rider henne i beckmörker. Jag började rida Liza i april och då var det redan mycket ljusare ute.

Status inför vintern?

Idag tog vi en sväng på ridbanan för att jag ville "checka" av vår status inför vintern. Man vet inte hur länge ridbanan är ridbar......snart fryser den kanske och blir obrukbar.

Jag konstaterade att Lizas galopp är mycket rundare och bärigare. Jag provade att minska galoppen idag för att se om vi kunde få till en bra övergång till trav. Hon är inte tillräckligt stark ännu för att få till det riktigt, men det är helt klart något vi kan börja öva på.

Rakriktningen på volterna har börjat ge resultat och hon har mycket bättre takt och balans. Bakdelen är för det mesta på plats. Det är bara när jag kräver lite extra som den svänger ut för att det blir jobbigt....

Vi övade på att länga och korta tygeln i skritt och trav. Jag vill inte att hon ska bli spänd när jag kortar tygeln utan att hon bara mjukt ska följa med utan att streta emot.

I skritt spänner hon sig gärna när jag vill korta tygeln, men i trav går det mycket bättre. Nåja, vi har en hel vinter att öva på ......och det är inget man behöver en ridbana till.

Sammantaget är jag mycket nöjd med Lizas utveckling den sista månaden.

Inte som planerat....

Nu börjar den tid då man står i startgroparna på jobbet för att snabbt sno sig hem och byta om till stallkläder för att på kortast möjliga tid befinna sig i stallet. Hängde ni med?????

Allt för att om möjligt hinna rida medan det är lite ljus kvar....

Jag som brukar fixa med alla stallgöromål först har omprioriterat totalt. Jag hämtar först sadel och träns, sedan Liza. Det blir en snabb avborstning, hovkratsning och visitering. Sedan åker sadeln på och så beger vi oss ut.....

Idag var det planerat uppvärmning i skogen och sedan lite träning på ridbanan som avslutning. Men vad gör man med en häst som bara gör allt man ber om och lite till???

Det går ju inte att bege sig in på ridbanan då......det är bara att le, njuta och gå hem.

För man ska sluta när det går som bäst......då får man en nöjdare häst :)

Ut i skymningen......

Sista höstgräset...

För nu är det skymning även om jag skyndar mig från jobbet. Idag var jag spänd i kroppen.....vilket naturligtvis avspeglade sig på Liza. Det är så häftigt hur hästar reagerar på oss ryttare. De blir som en exakt spegling av vår sinnestämning. Det är därför hästar fungerar så bra som terapi för människor som det har gått snett för i livet, eller för oss som bara är stressade av vardagslivet. Emellertid så fick Liza mig snart på andra tankar......
Hon sade ungefär så här:
- Vill du att det ska gå bra idag, och jag ska arbeta rätt under dig så får du baske mig koncentrera dig!
Efter en kvart hade hon fått mig på andra tankar.....det var rätt mycket vilt ute så lite tittig var hon. Men mot slutet av passet var vi ett par igen och hon gick så fint så........

Fiiiiiina Liza!

Liza blundar....

Inte gör det något att novemberdimmorna hänger tunga, att det är fuktigt i luften, lerigt på stigarna och att det mörknar tidigt när Liza är så duktig!

Vi hästmänniskor kan verkligen glömma det mesta omkring oss när det stämmer i kommunikationen med våra fyrbenta vänner. Liza har fått rundare former och blivit starkare. Hon bär sig bättre och bättre. Idag kunde jag öka och minska galoppen bara genom att bromsa med magen. Vi fick till ett par riktigt bra avsaktningar till trav i balans och  med bärighet. Vi värmde först upp i skogen och sedan tog vi en liten sväng på ridbanan. Jag red stora ovaler innanför spåret i trav och galopp. Hon börjar orka hålla en jämn takt i galoppen nu. Traven var jättefin i bägge varv. Vi avslutade med våra jobbiga sidvärtsövningar och det blev så bra. Härliga Liza! Den där sadelomstoppningen har gjort underverk :)

Äntligen, Lisa.....!

Äntligen en Lizadag! Förra veckan var belamrad med jobb och andra aktiviteter. Givetvis var det mina riddagar som rök! Men igår blev det en ridtur i alla fall. Jag var lite småmosig efter min låånga torsdag. Att arbeta tretton och en halv timme i ett sträck känns......

Jag tänkte att vi ger oss ut på stigletardag.....det är kul att hitta nya ridvägar. Vi hittade en, men när vi fortsatte en bit på den blev den ordentligt vattensjuk så vi vände och provade en annan stig. Den ledde efter några hundra meter ut på våra vanliga vägar. Så var det med det......men när det blir torrare i markerna ska jag se vart den nya leder. Damen inunder mig blir förvandlad till en "tittig arab" så fort vi kommer in på okända marker. Vi behöver öva på det här helt klart.....

När Liza känner igen sig kan hon koncentrera sig och lyssna. Ett rejält hjärngympapass blev det....

Avstämning...

Liza lyssnar på mig....

Idag var det en härlig höstdag. Lizas matte kom till volten för att se hur jag arbetar Liza. Det är alltid bra med en avstämning. Jag har fått massor med videosnuttar att begrunda från min väninna och det händer mycket nu.....

Vi har mycket att arbeta på, men resultatet låter sig inte utebli. Bara på några veckor har det hänt mycket. Liza har blivit mycket mer avslappnad och gången har förbättrats avsevärt. Jag tror att sadelomstoppningen har gjort underverk :)

Liza verkar nöjdare och hon "hackar" inte lika mycket och ofta. Lizas matte var mycket nöjd med mitt arbete....det är ju roligt!

Övergångar....

Igår hade vi övergångsträning på småvägarna. Älgjakten är i full gång så vi undviker skogsstigarna ett tag.

Liza och jag gjorde övergångar skritt-trav-skritt, skritt-galopp-trav, trav-galopp-trav. Övergångar från galopp till skritt är överkurs i nuläget.  Skritt- trav går skapligt. Skritt- galopp går hyfsat, ibland får vi till riktigt fina fattningar. Övergångar galopp-trav är svårare, då vill hon gärna rusa. Att minska galoppen så pass att vi får till en balanserad avsaktning är också svårt. Liza har inte riktigt styrkan ännu. Positivt är att hon inte är lika spänd längre och inte tappar koncentrationen lika ofta.

Repetition är kunskapens moder....

Det gäller även hästar. Idag tog vi samma sväng som igår och gjorde samma övningar.......nej, inte riktigt. Hästar behöver omväxling. Men det är bra att rida två dagar i följd emellanåt. Liza var med på noterna idag och visste vad som förväntades av henne. En sidvärtsövning som jag lärde mig av min tränare Anneth Grundblad/ Persson fungerar mycket bra. Den stärker samtidigt som den bygger upp takt, steglängd och balans. Liza tog i så hon svettades.....men belöningen kom, för snart började hon frusta och få alla delar på plats. Ur övningen kunde jag sedan smyga igång i galopp åt bägge håll. Fattningarna blev jättefina. Det som är bra med en äng är att man kan öka voltens diameter och anpassa den efter hästens balans och styrka.

Jag minns när jag red min Mariana. Ridhuset var flera nummer för litet för henne i början.

En egen äng...

Jag har hittat en underbar äng. Vi kan kalla den för min. Det finns en stig runt hela ängen där man kan kantra, så finns det en plan yta som är ganska stor och slät. Ingen har använt ängen i sommar.....kanske har bonden möjligen slagit gräset. Jag hoppas att jag kan rida där i vinter. Vi tog en sväng på ängen idag och Liza verkar gilla den. Hon var riktigt mjuk och fin idag.

Det ser bättre ut än det känns...

Nu börjar det likna något.....
Min väninna hade med sig filmkameran. Idag såg det betydligt prydligare ut. Vi hade underbart soligt höstväder ända tills vi närmade oss volten. Då tornade plötsligt en hel massa moln upp sig. De såg hotfulla ut och med ens började det regna, trots att de lovat sol idag! Är inte det typiskt?
Nåväl, min tåliga väninna filmade så gott hon kunde mellan skurarna.
Jag var mycket nöjdare med oss idag. Jag satt rakare i ryggen och höll händerna längre ifrån kroppen.
Vi värmde upp på enhandsfattning, vad svårt det är att rida på en tygel! Jag hade mycket svårare att korrigera min sits och så ville kroppen förböja sig på volterna. Men ack så nyttigt det är, inte för Liza kanske men för mig.
Liza hade svårt med galoppen idag..........
Jag undrar om det inte har varit lite hagbus? Det har flyttat in en ny häst i stallet i helgen så det kanske har gått vilt till i hagen? Eftersom Liza bestämmer har hon säkert haft lite att göra med att visa den nya hästen sin plats.

Vadå hagbus? Här är det hur lugnt som helst.....

Om att "pimpla"

Igår när jag åkte hem från stallet träffade jag en "gammal" stallkamrat från Marianas tid. En riktig westernkille som hade enorm pli på sina hästar. Han hanterade alltid sitt sto löst och jag minns att han "parkerade" henne med baken mot tvättstället när han skulle tvätta svansen på henne. Sedan lade han svansen i hon och började schamponera. Stoet flyttade sig inte en millimeter, inte ens när andra hästar passerade.
Som nybliven hästägare var jag mäkta imponerad och jag fick massor av tips av just honom.
Igår berättade han om en dotter till stoet som han just ridit in.
-Hon stoppar på lösa tyglar nu, berättade han. Och så har vi börjat med sidvärtsarbeten, det går så bra. Om hon inte bär sig själv så "pimplar" jag bara lite med handleden. Det är allt som behövs.

Pimplar???? Det var ju det jag själv kommit fram till när jag ridit på Liza. Jag vet en till som "pimplar"......titta riktigt noga och särskilt i slutet av videon.

Halstittarförbud och pimpling!

Idag stämde allt mycket bättre. Kanske för att vi slapp fotografen? Jag var stel i kroppen idag, det är väl åldern och höstkylan som gör sig påmind. Det är verkligen inte lätt för hästarna när de ska arbeta med "stela pinnar" på ryggen. Jag sänkte därför kraven rejält.......idag skulle vi bara "slappna av". Jag ville att Liza skulle bli lång och låg och slappna av i hals, mun och nacke. Själv skulle jag arbeta på mjuka fina händer som skulle uppåt och framåt, samt att slappna av i vader och fötter. Det behöver jag verkligen träna på. Dessutom krävde jag av mig själv att jag måste höja blicken och bara "känna" var jag hade Liza. Idag var det halstittarförbud! Vi hittade en ny alldeles slät och fin äng som vi kunde träna på.

 Jag kunde få Liza att fatta både trav och galopp på halvlång tygel med bibehållen form. Det har vi aldrig lyckats med i galopp förut. Hon har svårt att böja sig åt vänster, bakdelen vill fara ut till höger. Jag fick koll på höger bak genom att lyfta höger tygel och föra den utåt en aning.

Liza gillar inte när jag sitter med händerna i magen. Det är bra, man ska inte rida med händerna i magen. Att hålla händerna för nära kroppen är ett av mina ärkefel. Vinkeln mellan bettet och tygeln blir fel tror jag. När jag försöker kommunicera med Liza får hon tryck över tungan. Det gillar inte Liza, hon reagerar med att göra motstånd. Om jag flyttar fram händerna blir vinkeln annorlunda och Liza släpper direkt i handen,

sedan kan jag bara "pimpla" lite om hon inte vill bära sig.

Jag behöver verkligen träna på det här.......tänk att jag fått en häst som säger till direkt när händerna inte är på plats! Det är ju suveränt!

Det känns bättre än det ser ut.....

Det brukar vara tvärtom.....
Jag undrar hur det är med ryttarkänslan egentligen? Mannen bredvid tog med sig kameran och så skulle vi ta lite bilder på ängen med höstfärger var det tänkt...
Liza tyckte mannen bredvid såg läskig ut med det långa telet och ville inte alls galoppera rytmiskt och harmoniskt.  Ett par steg kunde hon sträcka sig till.
När jag bad henne öka för att få en fartig bild slängde hon upp huvudet och började studsa som en gummiboll! Om jag publicerar bilderna får jag väl ridförbud!
Ha, ha, ha....vi ser inte kloka ut!
Sadeln kom tillbaka från sadelmakaren idag och den kändes flera nummer större och klämde inte någonstans. Kanske var det lyckan över att få mera plats som gjorde henne så "stirrig" idag?

Harmoni och

......galenskaper! Men för all del, fartigt ser det ut!

På tårna....

Ingen nystoppad sadel i sikte...
Det fick lov att bli en barbackatur på Liza idag. När jag läste i riddagboken såg jag att ingen ridit henne sedan jag red henne sist. Hon hade visserligen fått löshoppa, gå promenader och lite "gulligull" men inget ridjobb. Naturen bjöd på härligt höstväder och jag hade hoppats på uteritt bland färgerna. Men inte barbacka på en förmodligen rätt pigg Liza! Skulle jag våga?
Jag tänkte att vi provar väl....friskt vågat hälften vunnet.
Det är ingen överdrift att påstå att Liza var pigg. När man rider en "taggad" häst måste man verkligen koncentrera sig. Jag fick korrigera min sits ideligen, tänka "långa, långa avslappnade ben", hitta sittbenen och se till att de var placerade på var sin sida om ryggraden och aktivera Liza, samtidigt som hon inte fick tillåtas " bli för mycket i handen".
Det var svettigt värre kan jag tillägga. Vi mötte en äldre dam som promenerade sitt halvblod. Hon betraktade oss en stund och sade sedan när jag red förbi:
- Är hon inte lite väl på tårna?
- Jo, erkände jag. Hon är helt klart för pigg för att rida barbacka på. Men min plan idag är endast att vi ska komma hem tillsammans.
-Lycka till, sade damen.
Undrar vad hon menade med det? Vi kom ju hem tillsammans.......

Regn......

Liza ville nog helst vara inne men vi tog en sväng på ridbanan barbacka. Vi skrittade och jag testade hur lite hjälper som behövs. Liza blev mjuk och fin efter en stund.....och det var det som var meningen med dagens arbete så då gick vi hem.

Hur många ridtimmar har du?

Det tar 10.000 timmar för att bli riktigt bra på något. Det gäller även ridning. Kyra Kyrklund sade att det tar ungefär 10.000 ridtimmar för att nå Grand Prix. Landslagstränaren i fotboll sade ungefär detsamma.
"-Vill du vara med i landslaget får du vara beredd att träna tio tusen timmar!"
Jag började rida när jag var åtta år gammal. Men en timme i veckan på ridskolan blir "bara" ca 40 timmar i sadeln på ett år! Det är "bara" en vanlig arbetsvecka!
Idag har jag enligt mina beräkningar på ett ungefär tillbringat mellan 3-4000 timmar i sadeln. Det mesta av tiden ca 1600 timmar var på min egen häst Mariana. Därför är det helt klart hon som har lärt mig mest.....
Så även om jag har hållit på med hästar i större delen av mitt liv så har jag långt kvar...... och fortsätter jag i den här takten blir jag aldrig någon Grand Prix ryttare.
Vilken tur att det inte är mitt mål!
Men det visar hur svårt det är att bli riktigt bra på något. Och det är faktiskt en omöjlighet för de flesta av oss.
Som tur är så går det att ha roligt med hästar på alla nivåer.

Min fantastiska läromästare Mariana!

Barbacka på volten....

Idag var en sadelutprovare och tittade på Lisas och Marianas sadel. Hon konstaterade att Lisas sadel behövde stoppas om och att Marianas sadel var något för stor. Så nu blir det barbackaridning tills vi har en passande sadel. Eftersom Lisa har haft problem med snett bäcken så ska vi inte störa hennes ryggmuskulatur något mer. Den behöver få arbeta rätt.

Sedan kan vi ju diskutera hur mycket jag "stör" ryggmuskulaturen när jag rider utan sadel. Idag tog det en stund innan jag kunde slappna av, det var ju längesedan sist. Någon gång före sommaren tror jag.

Jag fegade ur totalt när jag skulle göra galoppfattningar......vilket Lisa utnyttjade såklart! Man blir inte smidigare med åren längre, kroppen blir alltmer motvals för varje år. Men skam den som ger sig. Det blev väldigt tydligt att jag inte får sitta på höger sittben i galoppen. Det gäller bägge varv..... nu måste jag klura ut hur jag ska få min kropp att nagla sig fast där......

Ut i skogen....

Efter två dagar på ridbanan tog vi en sväng i skogen. Jag har en hel del att fundera över efter att ha granskat alla videosnuttar. Hmmmm.... Liza måste stärkas och jag måste finputsas......min ridstil har tyvärr förfallit. Åååå andra sidan såg det inte så snyggt ut när jag började rida Mariana, Luxor eller Frisse heller, men det blev bättre med tiden. För en amatör tar det ca nio månader att rida in sig på en ny häst och anpassa sig efter dess rörelsemönster.

Jag hade tänkt ta en skrittur idag men Liza var så pigg att det fick bli lite trav och galopp också.

Vi lyckades korta galoppen något mer än tidigare. Vi gjorde också fina övergångar trav-skritt-trav utan att Liza slog upp huvudet.  Hon var jätteduktig. Jag sträckte på mig och jag fick genast mycket bättre kontakt och balans. På hemvägen har vi en backe och jag lät Liza sträcka ut i  full galopp.

Wow, vilket krutpaket hon är! Här finns det många fler växlar!

De ska vi uttnyttja när vi är lite mer balanserade.

Filmad och fotad....

Liza och jag provar att flytta undan genom att jag stänger till med ena skänkeln och öppnar upp med den andra.

Idag hade min väninna tid att komma ut för att filma och fota Liza och mig. Därför höll vi till på volten idag. Jag experimenterade med direkt och indirekt tygeltag för att se om min känsla stämde överens med det man ser. Tänk om man kunde se sig själv när man rider! Jag lovar att jag skulle vara en mycket sträng tränare av mig själv. Mitt kritiska öga upptäckte att jag fortfarande använder skänkeln ibland när jag inte behöver och att jag inte är tillräckligt snabb att korrigera min sits när Liza "puttar" mig ur balans. Händerna är lite för höga, jag måste "finlira" mer för att hitta dragläget. Ibland tar jag händerna åt mig vilket Liza stör sig på omedelbart. Jag måste komma ihåg att sträcka på mig, jag är ingen potatissäck men det skulle se mycket snyggare ut om jag sträcker upp mig emellanåt.

Positivt är att jag för det mesta sitter rakt över hästen, att hälarna oftare är där de ska och att jag kan få Liza att flytta sig för enbart tygel och min placering i sadeln. Liza är stundtals riktigt fin med bra bärighet och balans i alla gångarter, även i vår "svåra" sida.

För de som inte vet vad jag håller på med så ser det nog rätt konstigt ut. Min väninna som följt mig genom åren tyckte jag överdrev hjälperna. Och det är klart att det jag experimenterar med idag, inte är något slutmål i sig.

Klurar vidare....

Jag tog ett 45 minuters pass på ridbanan idag. Det är inte så lätt när det är staket överallt som man måste väja för. Ett ridhus kan vara nog så trångt för en häst som är obalanserad. Det blev naturligtvis svårare på ridbanan. På långsidan vill Liza gärna "falla" in mot mitten och så genar vi rejält i hörnen.  Jag nöjde mig med att arbeta henne på fyrkantsspår och 20 meters volter. Det är inte så att Liza inte vill, men benen är inte alltid där de ska vara. I skritt går det att få alla delarna på plats, i trav är det värre och i galopp blir det rejält knepigt. 

Jag fick klura på hur jag skulle hjälpa henne. Jag började med skritt.

I vänster varv flyttar jag in bakdelen något, leder med innertygel och använder yttertygel en aning utåt-uppåt. Genom att flytta tygeln en aning uppåt lade hon mer vikt på innerbak och blev mer balanserad. Jag gjorde samma sak i trav och när hon var på plats begärde jag galopp. Mot slutet av passet blev galoppen hyfsat bra och jag var nöjd med det.

I höger varv får jag använda yttertygel utåt-uppåt och rida henne mer rak i det varvet. Hon har lättare med galoppen i höger varv än vänster. När jag plockade av sadeln och visiterade Liza var hon svettigare på höger sida än vänster. Det är höger sida hon är svagare i så jag får väl vara nöjd med det i dagsläget. Men målet är att hon ska arbeta liksidigt.

Lite bettfunderingar......

En avslappnad Liza före ridning. Hästar ska kunna slappna av när man hanterar dem. Det är först uppsuttet man vill ha energi och framåtanda.

Jag har sänkt Lizas bett ett hål och så har Lizas matte plockat bort nosgrimman. Nu har bettet endast kontakt med mungipan. Många rider med alldeles för korta sidostycken och det kan skada hästen i munnen.

Här kommer några valda citat från hästtandläkare Christian Haglund.

"Ett väl anpassat bett ska ligga i ett viloläge i munnen när du inte tar i tyglarna. Det är först när du kräver något av hästen/ tar i tyglarna som hästen ska påverkas och du få önskad reaktion."

"Ett exempel på detta är alla dessa för korta sidostycken. Längden på detsamma ska vara så att bettet kommer just i mungipan. Kontakt med mungipan utan att bettet trycks upp och in mellan tänderna."
"De allra flesta hästar fungerar väl på ett ledat bett. Att föredra är ett 3- delat. Det ligger mer naturligt över tungan och ner över lanerna. Ett sådant bett ger ett fördelat tryck över tungan och lanerna. Att tänka på är att välja ett lagom långt och tjockt bett. Är det för långt kommer hästen få knipskador på insidan av mungiporna och en häst som frenetiskt biter i bettet. Är det för tjockt kommer hästen att gapa då bettet inte får plats. Använd hellre ett smalare än ett tjockare bett. Visserligen är det skarpare men det får plats."

"Se till om möjligt att bettet har fasta D-ringar. Det gör att hästen inte kan få knipskador på utsidan av mungipan."
"Är bettet för långt får hästen knipskader inne i munnen. Hästen skyddar sig då med att suga in bettet och bita tag i det. Med tiden blir det ett nedslipat mellanrum och då alltså ännu lättare att bita tag i bettet. MÅNGA hästar går med för långa bett!"
"Många ryttare har för korta sidostycken och pressar på detta vis in bettet mellan tänderna. Självklart biter hästen då tag i bettet. Har du betslat på detta vis får du dina "2 veck i mungipan", fast av fel anledning. Börja med att sänka/justera sidostyckena, så att bettet ligger i viloläget! Därefter tar du med ett finger i bettringen och sträcker bettet i munnen så att det ligger rätt/rakt över tungan. Se till så att bettringen ligger intill på motsatt sida utan att pressas in i munnen. Om du då får ut ett överskott på andra sidan är bettet så här mycket för långt."

"Aachen nosgrimma stänger hästens mun men samtidigt ligger remmen framför bettringarna och pressar bettet mot kindtänderna. Har hästen redan för långt bett får hästen det ännu enklare att bita fast."
"Du ska sträva mot en så enkel och skonsam betsling som möjligt."

Vill du läsa hela artikeln så hittar du den här http://www.hästprodukter.se/

Idag hade jag planerat att värma upp i skogen och avsluta på ridbanan men Liza var sååå duktig att jag fick hoppa över ridbanan och skritta hem.
Hon har lite svårt att "släppa" i munnen och ligga kvar i form. Problemet är att jag då tenderar att fastna i "plockande" med handen. Jag måste arbeta mer med att flytta henne i sidvärtsrörelser för att kunna påverka hennes kropp och på så sätt få henne att "lossa" i handen och slappna av. Det gäller att våga "släppa fram" handen trots att det inte känns riktigt hundra.
- Usch vad svårt det är med tajmingen! Men får man inte till den så fungerar det inte.
Jag låtsades att jag inte hade några händer och koncentrerade mig endast på var Lizas fyra ben var någonstans och försökte påverka dem. När alla ben var där jag ville ha dem "släppte" jag fram händerna och Yes! Liza var kvar i form och jag började kunna påverka takt och tempo med magmuskler och tanke.
Häftigt! Liza var så bra i traven att jag begärde galopp. När jag tänkte "långsammare, långsammare, långsammare......." samlade Liza ihop sig och på signal gjorde hon en riktigt bra övergång till trav.
Härliga häst! Det blev massor av klappar och lång tygel hem.
Ridbanan får vänta till en annan dag.......

Vi fortsätter i Marianas kläder....

Liza provar Marianas sadel, shabrak och sadelgjord och Yes! Hon gillar det!

Jag har inte sålt mina hästsaker helt enkelt för att begagnatpriserna är så låga. Sedan drömmer jag förstås fortfarande om en egen häst någon gång i framtiden. Men det passar inte riktigt in med livet just nu.

När jag hade Mariana arbetade jag natt.......nu har jag helt andra arbetstider.

Marianas träns passade inte så vi fick gå och hämta Lizas eget. Liza fick följa med.....jag tycker om att göra på olika sätt när jag hanterar hästar. Man ska tex kunna sadla och tränsa på olika ställen.

Mariana hanterade jag alltid lös på gången, sedan tränade jag Frisse på det. Liza behöver inte heller stå uppbunden om hon sköter sig. För varje "ny" häst jag har möjlighet att träna går det fortare och fortare....

Ridning i solnedgången. Jag har tillgång till riktigt bra ridvägar, de är omväxlande skogsstigar, ängar och grusvägar. Idag arbetade jag med övergångar skritt-trav, trav-galopp, skritt-galopp och tvärtom. Hon vill gärna spänna sig i början av passet och höja huvudet när vi byter gångart men efter en stund blir det bättre. Galoppen har hon svårt med, den blir gärna fyrtaktig och stötig. När hon blivit varm går det att få henne att slappna av och runda ryggen. Hon är väldigt okoncentrerad i början och ska titta på allt möjligt för att slippa undan, men jag jobbade bara på framåt och till slut släppte det. När vi vänder om hemåt blir det en helt annan häst.......

Då blir hon mjuk, följsam, uppmärksam och lydig. Hon är en riktig dröm att sitta på när hon vill.....

Gänget som flyttat in i det jag trodde var den nya sadelkammaren!

Visst är de fina? Så fort man öppnar garagedörren, förlåt stalldörren, så är de överallt. De är oerhört sällskapliga och värper supergoda ägg.
Liza och jag tog en tur på ridbanan idag. Hon var så superfin igår så jag tyckte att det var bra att stämma av formen. Som jag trodde så var det mycket svårare på ridbanan. Jag red omväxlande på långa tyglar och korta. Att rida på långa tyglar är avslöjande......man märker direkt var hästen har svårt.
Liza har svårt att få med bogen i högervarv och skickar ut bakdelen till höger i vänster varv. Jag får inte sitta kvar på höger sittben utan hon "puttar" mig till vänster hela tiden.
När jag fick ordning på bakdelen i vänster varv blev det mycket bättre. Jag började med att flytta bakdelen innanför spåret på en 20 meters volt. Sedan rätade jag ut henne men höll bakdelen på plats. Ur detta fattade jag galopp......fattningen blev jättefin och likaså galoppen ett par språng.
I höger varv utåtställde jag henne och rakriktade omväxlande. Vi fick till en riktigt bra trav mellan varven....
När det blev jobbigt ville Liza inte svara framåt så jag får jobba lite på det. Bjudningen är viktigare än att alla benen är på plats i nuläget.
När vi skrittade hemåt var Liza helt rak i kroppen, det är jag mycket nöjd med.......

Oj, oj, oj, här händer det saker!

Idag var det andra turen med min sadel och jag tror bestämt att Liza gillar den. Jag rotade bland mina hästprylar och hittade både passande sadelgjord, shabrak och benskydd. Allt passade utom mitt träns som visade sig vara alldeles för stort. Med "ny" mundering tog vi en lite längre skogstur i alla gångarter. Idag hände något, Liza slappnade av och bjudningen ökade. Jag som trott att vi behöver träna på en mängd olika saker, men Liza visade mig att hon kan!

Vi kan göra övergångar skritt-trav-galopp med bibehållen takt och balans. Vi kan göra skritt-halt-travövergångar. Vi kan få till halvhalter i trav. Vi kan öka och minska galoppen.

Wow, vilken känsla! Liza var så med mig och bara ville och ville........

och där satt jag på ryggen och bara ville ha mer och mer....

Men det är då man måste sluta, så jag saktade av till skritt, klappade om Liza, gav henne långa tyglar och så gick vi hem.

Det var längsedan jag hade en sådan här känsla.......det var på Mariana någon gång för längesedan.

Fina Mariana!

Sadelbyte......

Liza har vuxit ur sin sadel. Idag fick hon prova Marianas och den satt som smäck!

Det är tredje hästen som gillar den sadeln. Marianas sadel är viiiiid. Jag tror att många "glömmer" bort att hästar växer ur sina sadlar när man tränar dem. Under de åtta år jag hade Mariana förbrukade vi tre sadlar. Hon breddade sig rejält när vi började träna dressyr.

För mig kändes det hur invant som helst att hoppa upp i min sadel och Liza slappnade av efter en stund och längde på steget. När vi plockade av sadeln syntes ingenting på ryggen, ingen svett och inga tryckmärken. Så ska det vara.......

I fortsättningen kommer jag att använda min sadel när jag rider Liza, sedan ska Lizas matte också få prova den vid tillfälle.

Sälja sadeln eller köpa hästen? I det här fallet åker nog sadeln för Liza är inte till salu! Hon är sin mattes ögonsten.....

I sadeln igen.....

Den här årstiden vill man ju inte missa sina ridstunder. Bistrare tider är i antågande och något ridhus att tillgå denna vinter finns ej. Så det är klart att man vill utnyttja hösten.
Liza var pigg och glad och mycket mjukare i handen åtminstone tills vi kom in på mer okända vägar. Då stressade hon upp sig och ville inte lyssna alls. Hon kunde inte koppla av och låta mig sköta kontrollen. Vi får nog öva på det här......
Det var ingen annan råd än att ge helt långa tyglar och skritta. Annars blev det bara "dragkamp" och det kan ju bara sluta på ettt sätt. När Liza lugnat ner sig började vi om på nytt......
På hemvägen då hon kände igen sig skärpte hon till sig och blev jättefin. Precis såååå vill jag ha henne. Pigg och framåt men med kontroll och möjlighet att reglera tempot.
Men det kommer......med hästar brukar det lösa sig bara man har tålamod.

Hemma tyvärr....

En infektion sätter stopp för ridningen denna vecka. Lizas matte rider i stället och det går så bra! Kul!

Nu hände det något!

Idag ville Lizas matte se hur jag arbetade Liza på volten. Jag började med att värma upp i alla gångarter ute i skogen innan vi klev in på volten. Vi visade många av våra övningar. Jag gjorde mest lösgörande övningar från westernridningen eftersom de verkade passa Liza bäst. Liza har som sagt "hängt" mycket i handen den sista tiden och varit vad man kallar "hård i munnen". En häst som stretar emot är inte mottaglig för träning så vi koncentrerade oss på att få Liza att slappna av och ge efter för bettet. I westernridning och klassisk dressyr får man lära sig att använda händerna uppåt, framåt eller åt sidan, aldrig bakåt. Det är tillåtet att sära på händerna om det behövs för att "lossa" och få hästen att slappna av. Man kan även rida på bara en tygel.

Det är inget slutmål i sig utan ett sätt att "hjälpa" hästen under utbildningen. Det kan även vara bra för ryttaren att lära sig att separera hjälperna från varandra. Genom att sitta rakt över hästen kan man få hästen att samla sig, rakrikta sig, ge efter och börja spåra. Detta genom att använda endast en tygel i taget. Du leder och släpper efter med innertygel och korrigerar bogen med yttertygel. Du ändrar formen genom att öka eller minska tygellängden. Du behöver inte använda dina ben.......det räcker med att sitta rakt över hästen. Man måste vara noga med överkroppen så att den inte viks åt något håll. Efter en stund blev Liza jättefin. Lizas matte fick också prova och hon var lyrisk efteråt.......

Vi vill så mycket när vi sitter till häst.....men hur lite behövs egentligen för att få en häst att vilja börja arbeta under oss?

Nog fick det vara......

Idag bröt jag av en kvist i skogen och sade till på skarpen att mina skänklar gäller. Damen har börjat bli lite  väl nonchalant. Liza tog tillrättavisningen. Hon var het och stressad idag också. Men jag hade bestämt att inte tillåta henne att vara lokomotiv. Hon hängde och jag lossade, så höll vi på tills vi var rejält trötta bägge två.
Emellanåt fick vi till det i alla gångarterna.......
När vi skrittade av lyckades jag få Liza alldeles lugn......
Mycket bättre än igår.......och glimtarna av harmoni bådar gott för framtiden.

Stressliza!

Oj, oj, oj, idag gick det undan!
Liza låg på i handen rejält, var allmänt okoncentrerad och ville inte lyssna. Vi tog en sväng i skogen men den var allt annat än njutbar. Till slut fick hon bara skritta på lång tygel för att varva ner......
När jag berättade för Lizas matte om hennes för mig ovanliga beteende, så fick jag reda på att madame Liza brunstar.
I övrig hantering var hon precis som vanligt men uppe på ryggen var hon okontaktbar.
Men det går väl över.......
Jag har ju bara hållt på med hästpojkar den sista tiden, så jag har allt glömt bort hur det kan vara med ston.

Regn och ridbana

När det regnar dammar det inte på ridbanan. Jag och Liza testade därför banan idag. Liza var lite småseg och ville inte gå fram ordentligt. Jag skrittade mest och bad henne ge efter för tygeln. Jag provade lite galopp i mitten av ridpasset. Det gick inte så bra idag. Liza ville inte fatta först och sedan slängde hon upp huvudet och drog iväg. I höger galopp skickade hon över mig åt vänster och när jag tryckte ner höger ben ordentligt bröt hon av till slängtrav. I vänster galopp for hon också iväg men där kunde jag lossa henne ett par steg innan det blev trav igen. Jag provade att fatta ett par gånger åt bägge håll.....men idag ville det sig inte alls.
Traven som kom efter våra galoppförsök var i alla fall fin, taktfast, vägvinnande och här kunde hon börja slappna av och bära sig själv.
Jag funderade ett slag och provade sedan att galoppera på ovaler.........det gick bättre. Vi kanske ska börja så om det nu är så jobbigt på 20 meters volt.
Avslutningsvis skrittade vi bara och flyttade åt olika håll, vi ryggade också och ryggningarna satt bra och var raka. Alltid något......
Det är inte så lätt när man har varit sned i kroppen och ska börja bygga muskler igen.

Dags att öppna stalldörrarna igen.......

Idag öppnade jag stalldörrarna igen efter en lång härlig semester. Liza kom glatt fram och hälsade på mig men när hon såg grimman vände hon på klacken och gick.
Det var som hon ville säga " Kul att ses igen men det där med träning lägger vi ned, vad?"
Liza har legat i hårdträning medan jag har latat mig. Lizas matte har tömkört, löslongerat, löshoppat och ridit. Varje dag. Och minsann, varken Liza eller Röde var runda om magen längre.
Herkules har flyttat tillbaka till skåne under sommaren och ersatts av en hel flock med brokiga höns. Gissa om jag var snopen när jag tittade in i vad jag trodde var en ny sadelkammare och möttes av en lika förvånad rödbrokig tupp.
Så nu är det bara två hästar i stallet. Lugnt och skönt med andra ord.
Liza och jag tog vår invanda "ängenrunt" tur i alla gångarter för att "känna" på varandra efter min ledighet.
Minsann var inte Liza rakare och "upphakningarna" var som bortblåsta. Liza satt fast lite i handen men det löste vi snabbt och sedan var hon hur fin som helst. Jag blev ombedd att rida Liza tre ggr/v framöver och det tror jag blir jättebra. Då ska väl uppdateringarna på den här bloggen bli lite regelbundnare framöver.



 Slut på sommarlovet för denna gång!

Att återuppliva gamla kunskaper.....

När jag var i dalarna på försommaren besökte vi Njupeskärs nationalpark. Där hade man byggt ett stiligt naturum. På de flesta naturum kan man köpa böcker om djur och natur och detta naturum var inget undantag. Min vana trogen, bläddrade jag bland böckerna och undersökte titlar. En bok fångade mitt intresse.....
"Timmerhästens bok"
Den handlade om att köra timmer med häst. En journalist hade intervjuat en samling "hästkarlar" från norrbotten och lappland om hästhantering och skogskörning.
Det var den äldre generationens "hästkarlar". De som var unga när min morfar hade häst, den generation som bildar en brygga mellan det nya och det gamla.
Min morfar hade häst. Det var arbetshästar naturligtvis, som hjälpte till på gården och i skogen. När jag var liten hade hästarna redan försvunnit för länge sedan......
Men min mamma är uppvuxen med hästar och även om hon själv inte hade en aktiv roll i deras skötsel så kan hon en del om hästar. Kunskaper som förvärvats genom det hon sett, hört och fått göra. För det hände att hon fick hjälpa till med skötsel och körning.
Därför konsulterar jag min mamma emellanåt när det gäller hästar och för det mesta har hon rätt. Det är synd att jag aldrig hann "prata häst" med morfar. Han hade för länge sedan lämnat jordelivet när min syster och jag blev med häst.
Syftet med " Timmerhästens bok" var att bevara gamla kunskaper som riskerar att gå förlorade. Jag köpte boken.

Varmt!

Liza och jag skulle träffas idag för en sista dejt innan semestern börjar men det var för varmt.....
Eftersom jag inte hinner rida ikväll så fick det bli så.
Liza får äta gräs och jag ska ladda batterier.
På återseende!

Jag tillsammans med Mariana i sommarhagen 2007

Nu fattar jag.....

Idag var det trimning på ridbanan. Vi skrittade mest. Det är otroligt hur avslöjande det blir när man rider barbacka. Jag märkte direkt när Liza sköt över mig åt ena eller andra hållet. Jag fick korrigera mig hela tiden för att sitta rakt över hästen. Först ville Liza fuska i hörnen men genom att flytta henne för inner ljumske så blev det bättre. Jag har börjat använda mina ljumskar mer nu och mina ben ännu mindre. 
Nu kan jag flytta henne i öppna utan att använda mina ben, jag sätter mig bara rätt och visar vägen med min sits. Liza är lyhörd och gör rätt om jag har placerat mig rätt. Vi travade på 20 meters volter en stund också. Jag arbetade med rakriktning, att jag skulle öppna upp i sätet och att traven skulle vara taktmässig med bra energi. Det är svårare förstås. Liza var riktigt mjuk och fin i skrittarbetet, det satt inte fast någonstans. Däremot vill hon inte riktigt ta i när vi gör övergångar till trav. Hon vill gärna höja huvudet och dra iväg.....men det kommer. Vi övar vidare på det.
Jag måste bara testa ett par galoppfattningar idag. För att se om jag satt kvar :) !
Hur skulle det gå? Först ville Liza inte fatta alls......
Jag gjorde ett nytt försök och iväg for vi.........jag satt kvar! Och galoppen var inte så svårsutten som jag hade trott. Men mina fattningar.....ha, ha! Stackars Liza! Jag vet inte vad jag gjorde men balanserat och snyggt var det inte och då talar jag inte om Lizas utan om min balans.
Jag föll framåt, klämde med mina ben och knäna for upp. Det här måste det övas på......
Jag ska avslappnat sitta kvar på ytter sittben och mjukt och fint öppna upp min inner skänkel. Nu vet jag ju att jag sitter kvar.....så här ska övas! Det tar vi efter semestern då Liza ska börja arbetas i galopp igen.
Trots mina galoppfattningar är jag nöjd med dagens arbete. Liza var mer lösgjord än tidigare, hon var mjukare i munnen och gav efter ordentligt. Eftersom Liza är mjuk och skön att sitta på så bådar det gott för framtida barbacka arbete. 
Jag kommer nog att rida en hel del barbacka framöver för att förbättra min egen sits och balans.

Sitsfunderingar....

Jag skrev tidigare att jag behövde öppna upp mer i traven. Det var barbackaridningen som gjorde att jag upptäckte det.
Med öppna upp menar jag att man särar på benen genom att föra knäna bakåt utåt och öppnar upp i höftleden. Man måste vara noga med att slappna av i hela benet, vristerna och foten.
När man rider med sadel går det att fuska. Dels för att sadeln kanske inte riktigt passar ryttarens kropp och dels för att man kan fuska med stigbyglarna.
Höften får inte falla framåt eller bakåt och ryggen ska vara rak. Man ska inte trampa ner hälarna utan fötterna ska hänga slappt ned utefter hästens sidor.
Att tänka "långa ben" brukar hjälpa.
När ryttaren hittat avslappnat läge öppnar man upp i höftleden och börjar trava. Jag kontrollerar med jämna mellanrum att jag inte håller balansen i tyglarna genom att ge efter på tygeln framåt. Sedan tar jag mjuk kontakt med munnen igen.
Genom att ge eftergift på tygeln med jämna mellanrum och öppna upp regelbundet blev känslan att jag kom allt längre ned på Lizas rygg. Resultatet blev att Lizas takt och bjudning blev bättre och hon fyllde upp mitt säte med sin rygg. På så sätt blev min sits stabilare och hon blev mer lyhörd för mina hjälper. Jag kunde till slut kontrollera vårt tempo endast genom att spänna min mage, en riktigt häftig känsla.
Nu är vi inte så samkörda att vi klarar det här några längre sträckor men de där små stunderna när vi lyckas är riktigt häftiga!