Väderomslag.....

Jag vet inte vad jag ska tycka om hastiga väderomslag? Lervällingen i hagen är frusen, det kanske är bra. Men Liza är utan brodd så jag vågar inte rida......
Dessutom kom jag inte in i sadelkammaren. Lizas matte hade satt på ett hänglås med låskombination.

Jag kunde för mitt liv inte se siffrorna i mörkret. Siffrorna är blanka och de blänkte och sken helt utan struktur. Jag tog fram den lilla lysdioden jag har på bilnycklarna men förgäves. Jag såg inte en siffra rätt bara blanka oformliga krumelurer. I blindo försökte jag peta på siffrorna men fingrarna domnade, så det var bara att ge upp.
Det blir till att ha glasögon och strålkastare med sig till stallet i fortsättningen!

Förra vintern...

Ljus i mörkret!

Nej, det har inte snöat ännu. Men snön kommer, var så säker. Lizas ben har smalnat ytterligare något, men min profetia om igångsättning efter nyår verkar slå in....
Det är positivt att det går åt rätt håll i alla fall. Något annat som är positivt är att vi ska få ljus! Med det menas belysning till paddocken och inte vilken belysning som helst utan två riktiga strålkastare. Ni vet sådana som används på fotbollsplaner.
Dessutom har Lizas matte och husse lovat att hålla paddocken i ridbart skick hela vintern. Det ni! Gissa vem som är träningssugen?

Vad ska vi skriva här då?

Liza och jag, skrittar och skrittar.
Benet har minskat i omkrets men det går sakta. Ibland är det värme i benet efter ridning, ibland inte. Hagen är en stor åker av lervälling, ingenting för svullna ben med andra ord.
Nya hästar har flyttat in, inte heller något för svullna ben.
Nu är det kolsvart ute på våra rundor, så vi tränar mörkerkörning.

Reflexerna har åkt på igen....

För oss som inte vågar.....

Här har du chansen att rida fälttävlan på hög nivå. En sak är säker, jag hade ramlat av direkt....
Men det är intressant att "följa med" som ryttare och betrakta hindren ur en annan synvinkel. Tempot är inget för mesar här går det undan......

Här händer det inte så mycket....

Lizas nya granne, en arabflicka

Här händer det inte så mycket. Vi skrittar på hårt underlag. Igår tog vi hela asfaltsrundan, vilket jag inte gjort tidigare för att jag inte haft någon anledning. Vägen går utmed sjön en bit och där var det mycket vackert igår kväll med solnedgång och dimmor. Idag tog vi en kortare tur och avslutade med skrittövningar på ridbanan. Att det ska vara så svårt att sitta avslappnat på en häst.......jag gör miljoner saker bara vi ska svänga (suck).

Hittade ett intressant klipp...

Jag hittade ett klipp på youtube som var intressant för precis så här tänker jag......
med den skillnaden att det här är ett proffs och det är inte jag.....


och det är en ganska stor skillnad.....

På hästryggen igen....

Benet har läkt snabbare än väntat, så idag kunde jag äntligen sitta upp och se Lisa från den här efterlängtade vinkeln. Vi beslöt att börja skritta henne denna vecka och så får vi se.
Benet är fortfarande lite svullet men det går stadigt nedåt. Idag hade hon ingen värme i benet efter vår skrittur. Lisa var pigg och glad men inte stressad vilket jag ser som ett gott tecken.......

Nu börjar man kunna skönja ett ben....

Benet med vita strumpan är det som fått sig en smäll. Nu börjar man äntligen kunna se dess rätta form igen. Men det är fortfarande svullet. Nu har det gått drygt två månader sedan jag upptäckte skadan. Jag låter henne vila oktober ut och om det ser bra ut så kanske vi kan börja skritta så smått i november. Bilden är tagen innan hon blev skadad.

Skrittur....

Den första på mycket länge. Eftersom Liza hade varit busig när matte satt upp så måste jag "kolla läget". Bus kan betyda att Liza är mycket bättre i benet och har överskottsenergi, men det kan också betyda att hon är "stressad" och fortfarande har ont.
Jag sadlade, lindade ben och gav mig ut, beredd på bus!
Men det gick så sakta.....Liza slappnade av och klev på rätt bra hela rundan. Vi var ute ca trettio minuter på hårt underlag.
Benet hade inte svullnat upp efter turen men det var varmt och hon lastade av diagonalt bak. Så lite ansträngt av ridningen blev det. Jag beslutade mig för att avvakta ett tag till med ridningen. Vi fortsätter våra promenader.....

Busliza!

Lizas ben börjar se bättre ut, så pass att Lizas matte satt upp för att "testa" i skritt. Liza hade dock tröttnat på att gå långsamt och drog......
Tjoho.......full galopp blev det hela vägen hem!
Benet tog ingen skada som tur var. Och idag blev det skrittpromenad basta!
Liza skötte sig bra.......hon skämdes väl efter gårdagens bus. När jag släppte henne i hagen, for hon iväg som en avlöning i full galopp.
Vad skönt att hon är bättre.......det är nog snart dags för uppsittning.

Vi promenerar och promenerar.....

Liza på träningsrunda med Duallygrimman

Att kunna leda sin häst är viktigt. Nu har det inte varit något problem med Liza, men allt går att förfina.

På våra rundor har jag lärt Liza behålla sin position i förhållande till mig. Jag vill att hon ska gå en bit vid sidan av mig med huvudet i höjd med min axel. Det är bra att lära hästen att gå vid sidan om.....

Om hästen blir skrämd av något så riskerar man inte att bli omkullsprungen.

Sedan vill jag att Liza stannar när jag stannar, börjar gå när jag går och anpassar sin steglängd efter mig.

Det här ska hon klara på slak lina, utan att jag inverkar på något sätt. Hon ska ha koll på vad jag gör helt enkelt.

Idag provade jag att gå med vanlig grimma för att se om poletten hade trillat ner och det hade den!

Liza var sååååå duktig!

På ridfronten intet nytt men.....

I garagestallet händer det mycket. Jag får nog snart döpa om mitt projekt. Från att ha varit ett litet garagestall med tre hästar så växer det nu fram en hel ridanläggning.... 

Här är den nya lösdriften som kom till i all hast i vintras när en hjord islandshästar akut behövde stallpats. Nu fräschas den upp rejält för permanent bruk.

 Inte bara hästarna tycker det är mysigt att vara härinne.....

När jag var på semester anlades en ny ridbana med måtten 41x20 m. Nu behöver vi inte nyttja grannens lilla ridvolt längre.

 Jag skrev att man rider i "himlen", i alla fall så känns den nära....

Från ridvolten har man utsikt över hagarna, hästarna och det kuperade landskapet. Lisa har fått många nya kompisar att hålla reda på.

 Ridbanan är väl dränerad.....här har det redan kommit på ny jord sedan den här bilden togs.

 Vi kommer att få en läktare med hinderförvaring under..

Det är inte bara vi människor som njuter av förändringarna.....

Oj, vad trött man kan bli!

Trött av en promenad? Ja, om man måste tänka.......
Tro för all del inte att man får släpa benen efter sig på våra promenader. Nä, här ska man smyga, ta ett steg i taget, backa, gå fram direkt, öka och minska stegen och göra halt med alla benen på plats.
Oj, oj, oj......jag blir ju alldeles trött mellan öronen gäspar Liza.

Lizas framben börjar se normalt ut på insidan, men hon är fortfarande varm och svullen på utsidan.....
Nu pausar jag en vecka pga jobb med planeringsdagar, så får vi se hur det ser ut nästa torsdag.

Om ni undrar vad vi gör???

Vi promenerar Liza och jag. Tillsammans tar vi sköna skogslufsarpromenader och njuter av naturen. Lizas framben är svullet och vill inte gå ner. Vi började med skritturer och det verkade fungera. Men sedan helt plötsligt reagerade Liza vid ridning, inte med hälta eller så, men hon blev rädd för ljud och var skärrad.
Det är inte likt henne, hon som vanligtvis är en cool tjej.
Vi beslöt att inte belasta hennes ben alls ett tag och se om det blir bättre. Nu promenerar vi, och idag såg benet lite bättre ut men inte bra....
Lisas matte har beslutat att avvakta ett par dagar till innan hon tar ut veterinären. Det är knepigt med svullna ben och hästar som inte kan berätta hur de har det....

Redo för en promenad?

En häst på banken.....

En häst på banken kan man ju alltid ha. Jag menar, den kan ju stå där och förränta sig i väntan på bättre tider. Med bättre tider menar jag att ekvationen " att ha råd och ha tid att ha häst" ska gå ihop.
Min erfarenhet säger mig att det är svårt. Man brukar antingen ha råd eller tid. Min erfarenhet säger mig också att omständigheter förändras. Att omständigheter kan förändras snabbt......och när de väl gör det så vill jag vara redo att slå till.
Så idag är jag stolt ägare till en häst på banken.....
Jag vet inte hur den ser ut men.....

 Det kan vara en nordsvensk? Jag gillar fuxar med långa ljusa manar......

Det kanske är en maffig svart frieser, som Frisse?

Eller en pigg och sprallig lusitano?

Kanske har jag en flott dressyrhäst som Rubignon?

Eller bara en häst att mysa med som finaste Mariana? När jag tog bort Mariana i juli 2007 så lovade jag mig själv och henne när vi delade den sista äppelpåsen att jag åtminstone skulle ha en häst på banken.

Idag har jag det. Nu gäller det "bara" att få resten av ekvationen att gå ihop......

Skrittar vidare....

Idag var det fullt med folk i det lilla garagestallet. Alla platser var upptagna så jag fick göra i ordning Liza i hennes box. Det går, för all del,bra det med.

Vi skrittar vår 30 minuters runda. Jag tränar min sits, försöker få Liza eftergiven och så gör vi halt, ryggar, flyttar bakdel och framdel, tar längre och kortare kliv osv. osv.....

Benet var oförändrat sedan sist, men något mindre svullet efter ridning. Det är jag glad för...
Jag lindar det med Back-on-Track paddar och använder en elastisk träningslinda som stöd. Efteråt kyler jag med lera.....
Det verkar fungera.....

Vi blir fler.....

Garagestallet växer....
Till hösten kommer det att inhysa 10 hästar med tillbehör, i form av hästägare och medryttare. Ny ridbana och nytt lösdriftstall.
Förra vintern var vi bara två i stallet, nu blir det full fart. Men det kan bli roligt med lite sällskap också. Dessutom blir det lättare att få ut en tränare om vi är fler.......och det kan behövas.
Lizas ben såg något bättre ut idag, men svullnaden syns även när benet är lindat. Hur som helst var hon pigg och glad på vår skrittrunda och det finns mycket att träna på även i skritt.
Jag passade på att rida barbacka och för att om möjligt förfina hjälperna ännu mer. Att flytta undan för ljumsken enbart och att göra halt med magen samt rygga genom att öppna upp bakåt.
Det skulle vara roligt om vi kunde lära oss att rygga, göra halt och komma fram i skritt med enbart vikthjälper.
Ibland lyckas vi......men långt ifrån alltid.

En ny ridbana!

Medan jag latat mig har det minsann hänt saker i garagestallet. På fem veckor har en helt ny ridbar paddock skapats och dessutom med utsikt.
Jodå, man rider nästan i himlen medan dalen breder ut sig nedanför.
Måtten är 20x40 så nu har vi en riktig dressyrbana att träna på Liza och jag. Det blir ju finfint till hösten.
Liza har lyckats dra på sig en irriterad sena. Jag tror att det är senskidorna som är inflammerade för hon är svullen och varm i höger fram.
Så stället för att sätta igång som planerat får vi skynda långsamt med stödlindor och skritt på hårt underlag. Men det är bäst att ta det lugnt för "spökande" senor vill vi inte ha.
Vi myste länge i stallet istället. Det finns ju mycket man kan sysselsätta sig med så här års, plocka flugägg t.ex.

Mygg...

Denna veckas värme kläckte en hel hord av mygg. Lisa och jag som planerat en lugn skogstur, blev jagade av "norrlands flygvapen".
Lisa ville bara rusa fram för att slippa odågorna. Turen som brukar ta närmare en timme avverkade vi på 25 minuter.
När vi var så uppvärmda fortsatte vi en stund på ridbanan där det blåste en ljum bris och var myggfritt.
Jag försökte rida aktivt och påhittigt och Lisa "köpte" det och var riktigt duktig. Vi fick till några riktigt fina serpentinbågar och skänkelvikningar.
Nu ska jag suga på den karamellen länge.....

ur en annan vinkel....

Lite mer action, tack!

Lisa tycker att jag "segar" på ridbanan. Hon tycker att jag är en "petig" dressyrtant som rider runt, runt, runt....
Lisa som var så fin på uppvärmningen i skogen bara "dog" när hon kom in på ridbanan.
Jag försökte få fart på henne, men ju mer jag begärde desto seeegare blev Lisa.

Vad göra?

Jag drog mig till minnes en tränare som sade att jag skulle rida kors och tvärs i olika gångarter för att "möblera" om i huvudet på hästar som är lite "trötta". Hästen ska aldrig veta vart den är på väg, sade min dåvarande tränare.
Sagt och gjort. Vi började i skritt, vi red sexkanter,vi  flyttade bakdelen ett fjärdedels varv, vi kom fram i trav ur det, red rakt fram några meter, gjorde halt, ryggade, travade halv volt till höger, ur  det några steg skänkelvikning sedan fattade vi  galopp osv. osv.

När Lisa väl började bjuda gjorde vi lite "överkursövningar". Halvt igenom i galopp med förvänd galopp längs långsidan. Vi gjorde enkla byten, med fyra skrittsteg emellan, vi fattade galopp ur en ryggning......

De här övningarna fick fart på Lisa. Hon förvandlades till en häst med både energi och bjudning. Jag tror den här damen har gjort det förr, för länge sedan.....
Galoppövergång till skritt var helt plötsligt inget svårt alls......

Nu kommer kruxet, LB programmet är nog alldeles för tråkigt för Lisa. Jag får helt enkelt "busa" till det och smyga in valda programdelar i vår "actionridning".
Arabhästar är ofta väldigt smarta och lättlärda hästar som behöver utmaningar. Nu gäller det att hitta bra övningar som damen gillar. Klurar vidare....

Sommarkvällsridning.....

Lizas hagkompis

Idag var det en underbar sommarkväll, perfekt för en ridtur. Ridbanan var också perfekt. Den hade blivit vattnad av himmelskt regn men bara så pass mycket att den var fuktig och inte dammade.

Då går det ju inte att låta bli att ta en sväng på den. Uppvärmning i skog och mark först.

Där tränade vi övergångar och halvhalter samt öka och minska tempot i alla gångarter.

I skritt blir Liza ivrig när vi är ute och tycker det är alldeles onödigt att vi ska smyga fram som indianer. I trav är hon jätteduktig, och i galopp blir det för jobbigt när vi ska minska......men vi tränar vidare.

På banan övade vi travökningar på långsidorna, där sköter hon sig riktigt bra. Vi kommer också ut i alla hörn numera, där har vi gjort framsteg.

I galoppen har fattningarna blivit bättre, avbrott till trav är okay, men till skritt får vi inte riktigt till det ännu.

Skänkelvikningarna  på diagonalen blir hyfsade om jag begär tempo av henne.......men här har vi en del kvar att jobba på.

På ridbanan får man passa henne så att hon inte börjar "fjutta runt". Hon måste trava på ordentligt. Det kan hon men oj, vad hon försöker fuska......

Jag kom på, hur?

Idag kom jag på hur jag skulle sitta. Jag har haft problem att sitta rätt i vänster varv. Jag får inte sitta kvar på ytter sittben. Idag kom jag på hur jag skulle vrida höften utåt och dra tillbaka mitt yttre ben något.
Voilá! Där satt jag......
Sedan var det bara att göra likadant i höger varv för att sitt kvar på inner sittben.
Kul när man löser mysterierna.....
Det skulle underlätta betydligt att ha en tränare vid sidan av.....som det är nu får jag fundera och experimentera för att hitta rätt.

Lite kel vid hämtning. Idag vände hon inte på klacken....

Fingertopparna.....

Jag tog ut Liza på en träningsrunda i skogen idag. I början ville hon inte alls lyssna på mina ben och så var hon lite stum i handen. Men efter uppvärmning och påminnelser blev hon mjuk och fin. Idag fick jag henne såpass lösgjord att jag kunde rida med "fingertoppskänsla". Att kunna rida med magen, fingertopparna och minimalt med ben är mitt mål. Nu har vi kommit en bit längre på den vägen.....
Jag passade på att träna övergångar galopp- skritt. Hon börjar förstå vad jag menar och ansträngde sig verkligen.....
Vi fick till ett par riktigt bra avsaktningar till skritt som jag är väldigt nöjd med i dagsläget. Vidare passade jag på att träna halvhalter i trav. Hon gjorde dem med den äran....
Det är så roligt när hästarna blir starkare och orkar bära sig själva........helt plötsligt faller en mängd pusselbitar på plats.

Ett kommande fredagsprojekt?

En av mina väninnor tipsade mig om ett nytt projekt. Nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli att åka ut och provrida.
Min väninnas stallkamrat behövde hjälp med sin ridtravare, ett svart sto, riden men inte så mycket utbildad.

Jag vill gärna kunna rida tre ggr/v  för att hålla igång min ridning. Eftersom jag är ledig på fredagar och Liza är upptagen då, så skulle det här projektet kunna passa perfekt.....
Tanken är att jag ska hjälpa till med utbildningen av detta sto. Jag har som bekant gjort den resan förr, när jag skolade om Mariana från travhäst till ridhäst.
Nu är den här flickan aldrig startad så riktigt likadant som med Mariana kommer det inte att bli. Men visst finns det likheter.....

Så här ser den vackra flickan ut.....

 Jag sitter upp.....

 Provridning, efter en sväng i skogen var det dags att prova ridbanan...

Inte är det helt lätt att få en ny ryttare på ryggen och förstå vad den menar.....

Efter ett tag slappnade madame av.....och det kändes bekant på något vis. 

Torsdagens Liza....

I torsdags hade vi sällskap av Röde på uppvärmningen i skogen. Liza fick gå sist, vilket gjorde henne mycket upprörd. Det blev väldigt nyttig träning för oss. Liza fick acceptera att hålla avstånd, vänta och gå ikapp. Jag fick väldigt mycket energi i henne. Helt plötsligt kunde vi galoppera på stället, det har vi aldrig lyckats med tidigare....(fniss)

När vi kom in på ridbanan bara "dog" Liza. All energi tog slut och hon hyperventilerade......
Hon har varit lite märklig de två sista ridpassen. Jag tänkte att vi skrittar väl en stund så får vi se vad som händer....
Efter några lösgörande övningar i skritt fick Liza tillbaka sin energi och började kliva på som vanligt. Resten av ridpasset var hon jätteduktig. Galoppfattningarna som inte fungerat för de andra ryttarna de senaste dagarna gick bra i bägge varv och hon galopperade rytmiskt och balanserat.

Det är inte alltid lätt att förstå våra fyrbenta vänner, Rödes ryttare var lika förbryllad som jag.....
Min teori är att någon spänning i kroppen lossnade, men vad vet man?

Liza på träningsläger?

Liza har varit på "träningsläger" då jag har varit borta.
Hon vände och gick när hon såg mig.
- Inte du också, tycktes hon tänka.
Efter en hel del övertalning foljde hon med till stallet.
När jag suttit upp klev Liza motvilligt iväg med små, små korta steg. Inte alls likt henne.....

Träningsvärk, förmodade jag. Det fick bli en skrittrunda helt enkelt. Efter en bra bit i skritt tyckte Liza att det var okay att trava. Jag lät henne gå lång och låg och efter en stund slappnade hon av så pass att vi kunde galoppera. Hon fick fortsätta galoppera lång och låg.
Det bästa botemedlet mot träningsvärk är att röra på sig. Så hon fick röra på sig.

På hemvägen var hon såpass pigg att vi kunde träna några övergångar skritt-galopp-skritt. Det var jobbigt, tyckte Liza och försökte fuska med några travsteg i avbrotten. Jag fick vara bestämd och övertydlig. Efter ett par avbrott till skritt var jag nöjd och vi vände hemåt.
Det blev en kort tur idag och Lisa höll på att somna närjag sadlade av.

Inte du också......

Ett gnäggigt ridpass.....

Idag tittade Liza mig djupt i ögonen när jag kom, sedan vände hon på klacken och drog! Efter en stund kom hon tillbaka i full karriär, använde mig som rundningsmärke och försvann igen.
Inte riktigt likt Liza.......
Jag funderade, kan det vara en möjlig brunst? Eller är något på tok så att hon inte vill jobba?
Liza ställde sig vid några hästar från grannstallet som går i en hage i bredvid. Hon lät sig infångas men visade tydligt att hon var upprörd över något.
Jag tog det säkra före det osäkra och band upp henne vid hantering idag. Efter en stund kom Lizas matte som sett henne springa omkring i hagen och hört alla upprörda gnäggningar.

Lizas matte förklarade att en ny häst kommit till grannstallet igår. Hästen påminde väldigt mycket om Lizas föl som hon haft några år tidigare.
Kanske ville hon visa mig sin "son"?
Hästar brukar kunna bli förtjusta i hästar som påminner om någon de tyckt om tidigare i livet. Det gäller även människor.....med vissa hästar "klickar" det bara. Med andra tar det ett tag innan man kommer överens..

Det regnade rejält på oss idag. Fördelen är såklart att ridbanan inte dammar, nackdelen kan ni räkna ut själva. Vissa dagar skulle det vara skönt med ett ridhus. Regnet gjorde Liza till en fin dam som knappt ville sätta ner fötterna.
Idag var det även "sonen", "killen" och "fölet" som störde i hagarna bredvid. Men mittemellan en okoncentrerad Liza  fick vi till det. Travarbetet på åttor, serpentinbågar och volter fungerade jättebra. Även skänkelvikningarna är bättre. Galopparbetet i höger varv är jag nöjd med och i det svåra vänstervarvet får vi jobba vidare.....
En tjej i grannstallet tyckte det såg fint ut, kul, för själv har man inte en aning......
Ibland känns det bra, ibland inte.......

Säker till 95%.....

En häst kan man aldrig lita på till 100%, den styrs av instinkt. Lisa står still utan att vara uppbunden till 95%....de återstående fem procenten kan man aldrig träna bort.
Idag kom en av de inhysta islandshästarna lös på vägen och då kom Lisa inte alls ihåg sin fostran......hon måste bara springa ut för att se vad som stod på.....
Lisas matte satt inom räckhåll och fick fatt på henne......
På bilden är hon dygden själv, lös och ledig, medan jag tvättar benskydd och bett. Hon har ingen anledning att gå iväg, för hon vet..........
Hon vet att det blir borstning, visitering och insmörjning innan utsläpp. Pyssel som hon gillar och inte vill vara utan normalt sett........

Idag är en ny dag....

Kloka, snälla ögon.....

Vilken tur att jag bara fokuserade på det bästa igår, för idag lyfte vi oss i manar och hår. Vi värmde upp ute som vanligt och sedan blev det en sväng på ridbanan.

Idag jobbade Lisa på ordentligt i traven, jag fick en härlig känsla och kunde lätta ur helt i handen.

Vi gjorde riktigt hyfsade serpentinbågar, med bra vägar. Hon har lite svårt att böja sig till vänster och vill gärna skicka ut bakdelen och mig till höger.

Hörnpasseringarna har blivit avsevärt mycket bättre.......det fungerar bäst om jag tänker/rider öppna en bit innan hörnet för att hjälpa henne. På så sätt behöver jag inte använda/nöta med innerskänkeln, vilket jag helst vill undvika.

I vänster galopp "tappar hon bakbenen" emellanåt och bryter av till trav. Det känns ungefär som hon slår ihop dem och sätter krokben på sig själv. Jag vet ju att hon har problem med vänster bak och inte gärna vill "lägga vikt" på det. Så jag har "knulat".......och "knulat".....

Idag provade jag att rida i friskare tempo i vänster galopp för att få henne att ta längre språng...... det blev lättare för henne att hålla balansen.

Så har vi det sköna högervarvet.......där hon har en balanserad, skön galopp. I alla fall kan man bedra sig på den och sitta där och åka.....

Men riktigt så är det inte......

Om hon inte vill bära vikt på vänster bak i vänster varv så vill hon naturligtvis inte heller göra det i höger varv. Det är bara det att det inte känns på samma sätt.....

Så istället för att ställa Lisa inåt i höger varv så rakriktade jag henne, omväxlande utåtställde, för att komma åt bogen......

Oj då, nu blev det helt plötsligt jobbigt! Men galoppen blev så mycket bättre......

Fördelen med att arbeta på detta vis, är att hon orkar så mycket mer i det här varvet och jag kan ändå få fatt på vänster bak. 

Traven efter galopparbetet var "kanon" så den måste bara "ridas på" en liten stund som avslutning.

Igår, är trots allt bara igår....

Vart tog den där snygga killen vägen?

Igår fick vi sällskap av grannstallets nordsvensk på vår uppvärmningstur i skogen. Liza var lite spänd....kanske på grund av att hon hade en stilig herre i svansen eller för att madame brunstar?
Den stiliga herren följde med in på ridbanan också.......
Liza hade svårt att koncentrera sig milt uttryckt......framåtbjudningen var sisådär, hon låg för mycket i hand och.......eller?
Hur var jag då? Det skuttade omkring ett urgulligt föl i hagen bredvid ridbanan....
Två okoncentrerade damer med andra ord.......
Men mitt bland stiliga herrar och söta föl fick vi till vår bästa avsaktning från galopp till skritt hitills. Den var nära nog perfekt!
Så jag tror att jag väljer att bara fokusera på den.......det andra var trots allt igår.......

Markarbete.....

Markarbete......
- Du håller ju på så mycket med markarbete, sade en boxgranne till mig en gång.
Gör jag? tänkte jag.
Markarbete var för mig löslongering, tömkörning, löshoppning, frihetsdressyr och liknande.
Det innefattade inte i  min tanke vanlig "fostran", dvs att en häst ska stå still när man hanterar den eller att den ska kunna ledas på ett bekvämt sätt.
Men visst är det också markarbete. När jag hade egen häst stod jag i ett westernstall. Där var det en självklarhet att en häst skulle kunna stå still vid hantering utan att vara uppbunden.
En av "cowboysarna" lärde mig hur man skulle träna en häst att stå still. Min stackars Mariana fick stå ut med alla mina övningar som nybörjare. Nu hanterar jag för det mesta hästarna lösa vid rykt, sadling m.m.
Jag gör det för att det ger så mycket mer........i fråga om förtroende och respekt när jag sitter upp.
Idag står Lisa still med den äran.......
Hon är lika avkopplad som på bilden.....det är skönt för en häst att slippa vara uppbunden och få hålla huvudet fritt. Det bygger på förtroende.......för ska man få frihet måste man uppföra sig också.

Så här ser hon ut idag.....

Lisa efter drygt ett års träning. Hon börjar bli rätt fin tycker jag. Man börjar skönja muskler både här och där. Nu har jag ingen bra bild tagen för ett år sedan att jämföra med....... men jag ser skillnad.

Det roliga är att det börjar kännas i ridningen också. Idag presterade vi vårt bästa pass på ridbanan någonsin. Jag hoppades att jag skulle kunna "rida på" det fina vi fick fram igår. Jag blev inte besviken....
Idag kunde jag "ratta" in hela hästen under mig. Ni vet när alla delar hamnar på plats....
Följden blev att jag hamnade ca fem centimeter längre fram i sadeln, det i sin tur hjälpte Lisa att runda ryggen och samla ihop sig ytterligare ett snäpp. Och det gjorde att jag fick mindre i handen och att Lisa blev mer reglerbar......och då gick det helt plötsligt att behålla takt och balans i övergångarna.
Det ena leder till det andra......å vad roligt det är!

Underbar vårkväll....

En alldeles fantastisk kväll för en ridtur. Ljummet i luften och maskrosbeströdda ängar.....klart att vi måste ut och prova dem.
Liza var lite spänd i början. Jag hittade en vändplan där jag kunde göra 20 meters volter och lossa framdelen.
Det "kärvar" lite där fram. Men när vi gjort lite olika övningar blev Liza mycket rakare i kroppen och fick ett längre och mer avspänt steg. Mot slutet av passet var hon så mjuk att jag kunde rida alla gångarter på längre tygel och reglera tempot med magen.......så vill jag ha det.

På banan igen....

En stunds vila i hagen.......ardenner på Österlen.

Idag var det dags för en ridtur. Nu börjar den härliga ryttartiden, upptorkade ridvägar, ljus och värme.

 Förra året tillbringade jag och Liza  på maskrosängen. I år är det dags för mer styrketräning på ridbanan. 

För att Liza ska få omväxling brukar jag börja med att värma upp i skogen och på fälten. 

Liza var lite spänd och hade svårt att slappna av i början av passet. Jag fick arbeta med bakdelen för att hon skulle ge efter i mun, hals och nacke.

På ridbanan arbetade vi med galopp på fyrkantsspår och tiometers volt i varannat hörn. Detta för att Liza har svårt med hörnpasseringarna och inte vill lyssna på mitt innerben när det blir jobbigt. Övningen fick önskat resultat...... hörnpasseringarna blev bättre.

Vi arbetade också med skänkelvikningar i trav och där tappar vi bjudning......jag kräver därför inte så mycket ännu. Jag vänder rätt upp och rider ut mot spåret i samma varv.

Även om Liza har fått bättre kondition så räcker den inte så långt på banan. Inte min heller, vi var rejält svettiga bägge två efter ett tjugo minuters pass.

Liza har fått en ny medryttare.....

Liza har fått en ny medryttare. Hon tyckte att Liza är stark. Om hon tyckte det var bra eller dåligt framgick inte. Men visst har Liza blivit starkare och arab som hon är så vill hon gärna springa. Då kan madame bli lite het på gröten. Jag måste säga att mina extra kilon är rätt bra att ta till på hästryggen. Man sitter liksom stadigare och så kan man utnyttja tyngden för att sitta kvar på rätt köl. När jag vägde mindre var det minsann inte lika lätt att hålla sig kvar i rätt läge.......

Idag tog vi först en sväng ut i skogen och värmde upp. Alla ridvägar har torkat upp nu så det går bra att rida överallt igen. Som avslutning tog jag in Liza på banan för LB:0 programmet, hon var jätteduktig idag.
Vi fick med oss all positiv energi  in på banan. Det blev ett LB program med framåtbjudning, att vi sedan inte kunde galoppera balanserat i hörnpasseringarna och pricka in övergångarna är petiitesser. Vi har ju inte övat....

Långtur....

Den här vägen tog vi idag. Den bjuder på en lång skrittur ända till träden längst bort. Skritt på lång tygel är inte att förakta......det är ett jättebra sätt att arbeta sin häst på. Att rida utan inverkan och låta hästen arbeta igenom sin kropp med långa kliv, stärker leder och ligament.
När vi kommer fram till träden har vi en underbar skogsväg till vänster som bjuder på mycket backar och kurvor. Där kan vi träna galopp, lång och låg i uppförsbackarna, förvänd galopp i kurvorna och tempoväxlingar. Både Liza och jag gillar att vara här. Liza blir pigg och glad och jag blir likadan......
Det är synd att det är en bit bort......vår tur tog nog drygt två timmar idag.

Lervälling och tappsko....

Liza blev av med en sko under dagens ridtur. Våra vägar är rena lervällingen. Jag ångrar att jag inte höll till på ridbanan idag så hade skon suttit kvar. Men ridbanan var en halv sjö och Liza brukar bli bättre om man värmer upp ute i naturen. Idag hade vi mest svårt att ta oss fram i naturen....
Jag avslutade med att rida LB:0 programmet på banan.  Idag hade vi mycket energi men resten får vi allt öva på. Andra rundan gick i något bättre.....
Hon har det i sig, så nu gäller det bara att få henne att lyssna bättre.

Våren hoppets tid!

Idag tog vi en längre utetur. Visserligen är jag alltid utomhus när jag rider men idag var vi långt ifrån ridbanan.
Jag vill öka Lizas kondition något så vi har börjat trava längre och snabbare.
Liza vill gärna gå över i galopp när det blir jobbigt men min målsättning är att hon ska ligga precis på gränsen till galopp. På så sätt får hon länga steget och ta mer mark.
I början brukar benen gå som trumpinnar men till slut länger även en trumvirvelshäst något på steget. Och så här i början räcker det med något.

Vi mötte mycket gris ute i markerna......vid två tillfällen stötte vi på vildsvin. Sista gången var jag tvungen att föra oväsen för att skrämma bort dem från ridstigen. Ett par fasaner korsade också vår väg, det märks att det är vår.

Jag passade på att rida till "våra" tallar. Jag har inte varit där med Liza på ett halvår. Oj, vilken skillnad det är! Liza är mycket smidigare i kroppen och följsammare. Det har verkligen hänt mycket under det här året.
Lizas status idag var annars att hon var stelare än hon brukar och rätt hård i munnen. Men sist vi var ute fick hon ett par rejäla sparkar av boxgrannen så det har nog sin förklaring.

En annan sak som vi börjat med är att hoppa över alla kullfallna träd. Liza tycker det är jättekul och det gör  även jag det måste erkännas.......oj, vad det var längesedan den här "tanten" hoppade!

En spark av den här rumpan vill man inte ha!