Liza och jag provar att flytta undan genom att jag stänger till med ena skänkeln och öppnar upp med den andra.
Idag hade min väninna tid att komma ut för att filma och fota Liza och mig. Därför höll vi till på volten idag. Jag experimenterade med direkt och indirekt tygeltag för att se om min känsla stämde överens med det man ser. Tänk om man kunde se sig själv när man rider! Jag lovar att jag skulle vara en mycket sträng tränare av mig själv. Mitt kritiska öga upptäckte att jag fortfarande använder skänkeln ibland när jag inte behöver och att jag inte är tillräckligt snabb att korrigera min sits när Liza "puttar" mig ur balans. Händerna är lite för höga, jag måste "finlira" mer för att hitta dragläget. Ibland tar jag händerna åt mig vilket Liza stör sig på omedelbart. Jag måste komma ihåg att sträcka på mig, jag är ingen potatissäck men det skulle se mycket snyggare ut om jag sträcker upp mig emellanåt.
Positivt är att jag för det mesta sitter rakt över hästen, att hälarna oftare är där de ska och att jag kan få Liza att flytta sig för enbart tygel och min placering i sadeln. Liza är stundtals riktigt fin med bra bärighet och balans i alla gångarter, även i vår "svåra" sida.
För de som inte vet vad jag håller på med så ser det nog rätt konstigt ut. Min väninna som följt mig genom åren tyckte jag överdrev hjälperna. Och det är klart att det jag experimenterar med idag, inte är något slutmål i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar