Ut som en banan och hem som en spira!

Klia här!

Både stallkatten och Ronja mötte upp när jag visade mig idag. Bägge var klinödiga. Katten strök sig mot Ronjas mule, hon verkade gilla det samtidigt som hon försökte äta upp honom. Eller så var hon bara avundsjuk? Tur att man har två händer.....

Efter sedvanliga stallsysslor var det dags för en tur i skogen. Det går bra att ta av täckena nu. Kliar man lite på manken så njuter hon istället för att visa sina vackra tänder. Sadlingen går också bättre....naturligtvis är det inte kul när man spänner sadelgjorden. Men tar man det i etapper så går det bättre. Jag red i tränset som jag provred i idag för att se om det var någon skillnad.

Det var mycket bättre i alla fall. Men hon hugger tag och "försvinner" med jämna mellanrum. Jag koncentrerade mig på att hålla handen så stilla som möjligt med små mjuka rörelser så att jag inte skulle bli "stum". I riddagboken läste jag att Ronja varit trött igår så vi tog ett lugnt pass. Vi skrittade mest. Jag rakriktade henne vid behov med sluta och öppna. Sedan övade vi halt-stå stilla-igångsättning. Halt och stå stilla verkar inte riktigt vara Ronjas grej. Vi travade lång och låg med bra kliv och tempo och då frustade hon massor. Avslutningsvis bad jag henne länga sig framåt i skritt med bibehållen tygelkontakt. När jag gav henne långa tyglar på väg mot stallet var hästen RAK! Wow.........hur gick det till?

Dagens Ronja.....

Jag började med att göra alla stallsysslor och sedan fick Ronja lite massage. Det gillade hon. Vi hittade lite spänningar bakom ganascherna och på halsen. Hon njöt verkligen. Vi masserade inte så länge utan på vissa ställen eftersom vi skulle ut på en ridtur. Vi fick sällskap av min gamla stallkompis och så gav vi oss iväg i raskt tempo i alla gångarter. Ronja låg inte på lika mycket som tidigare.....utan fick till riktigt fina runda språng i galoppen. I traven har jag fortfarande svårt att hålla mig på rätt köl eftersom hon är rörlig i kroppen. Men det kommer.....

Vi avslutade med en stunds arbete i ridhuset. Ronjas andra medryttare kom förbi och fick prova min sadel och träns. Hon gillade sadeln men inte tränset. Vad Ronja gillar bäst vet vi inte? I alla fall hade hon betett sig lite annorlunda än tidigare.......om det är bra eller dåligt är det också för tidigt att sia om.

När provturen var över skrittade jag och travade Ronja några varv. Hon kändes avslappnad och fin och var inte alls orolig i munnen. Nöjda återvände vi till stallet.....

Vi har i alla fall gjort synliga framsteg sedan provridningen, som var mer av hej och hå stuk!

Snö och kallt

Ronja och jag tog en sväng ut i nysnön. Hon var pigg och glad. Vi skrittade och travade mest. Men en höger och en vänstergalopp fick det bli. Ronja vill gärna "tjuvåka" i vänster tygel och där blir hon stundtals väldigt stark. Jag försökte att inte ge henne någon chans att "fastna" men man får vara oerhört snabb. När hon slutade lyssna så fick hon rygga. Det tog ett tag för henne att fatta att hon ska "bära" sig själv. Men när hon väl gjorde det så bjöd hon på en härlig trav. Helst vill hon bestämma tempot själv......men se, det går inte med mig i sadeln. Jag skulle behöva en hel knippe vältränade magmuskler för att hålla mig på rätt köl men de finns inte där än. Så det var svårt med balansen stundtals och jag föll framåt.

I stallet är Ronja redan mindre pirayalik. Ston har ett "härligt" kroppsspråk, de visar väldigt tydligt hur de vill ha det. Egentligen berättar hästarna saker för oss hela tiden, men de flesta ryttare är för upptagna för att se det. Jag tror att Ronja trivs med min sadel, jag kan klia henne på manken medan jag spänner sadelgjorden. Då njuter hon istället för att visa sina vackra tänder. Jag har även hittat en del spänningar som vi sakta arbetar oss igenom. Oj, vad många gäspningar det blir då..........

Ronja i sin lila pyjamas

Uppgörelser...

Nöjd?

Igår var det snökaos och riktig snöstorm ute. Det blåste så att det riktigt tjöt i knutarna och snön virvlade. Jag valde ridhuset, men alla som har med hästar att göra vet att det kan vara en riktig utmaning att rida en häst i ett sådant väder. Vi har en skrittur på ca 10-15 min till ridhuset. Det var femte gången jag satt på Ronja. Hon är visserligen tjugo år fyllda, men en dam med bestämda åsikter och med en rejäl portion energi. Det var med bestämdhet, koncentration och lugn jag satte mig i sadeln. Hon skötte sig bra......hon "frågade" ett par gånger men jag var med på noterna och vi tog oss till ridhuset i skritt.

I ridhuset gjorde vi upp om en del saker som inte fungerade under provridningen. En galoppfattning är en galoppfattning t.ex. på en gång, utan tjafs. Halt är halt, framåt är framåt med kliv, back är back, trav är inget såsande utan trav o.s.v.

Efter en stund accepterade hon att det var jag som angav direktiven. Vi arbetade oss svettiga bägge två........ jag undrar om inte hon också har lite dålig kondition?

Jag blev nöjd.......hon var riktigt mjuk och fin mot slutet av ridpasset. Väl tillbaka till stallet protesterade hon med att  kasta sig i havrekärran och välta både den och mig.

- Det är ett riktigt sto det där! var kommentarerna från de andra hästägarna.

Morr, tänkte jag. Mariana hade aldrig fått uppföra sig på det där viset. Men nästa gång är jag beredd! Här ska vi inte dyka ner i några havrevagnar mer!

Ps. Nya ridhjälmen var superskön! Det känns inte ens att man har en hjälm på huvudet. Efter ridturen åkte jag till Granngården och hämtade ut min nya ridjacka som jag köpt. Den är röd.

Provar "nya" kläder....

Efter att ha gått igenom Ronjas utrustning fick jag en känsla av att Marianas sadel borde passa henne perfekt. Så det var mycket jag släpade med mig till stallet idag. I stallet hade vi provning.......Ronja blev väldigt "pirayalik" och visade tänderna när hon var tvungen att stå ut med fler sadlingar än vanligt.
Många hästar gillar inte att få sadelgjorden spänd och visar det på olika sätt. Det kan man förstå. Men Ronja gillar inte ens att få sadeln lagd på ryggen och det ska inte vålla obehag, om det inte är så att hon anar vad som komma skall förstås och tar ut obehaget i förtid? Hon verkar vara en smart häst, Ronja.
Marianas sadel satt som smäck! Wow......

Bättre än så här kan det knappast bli. Jag har skämtsamt sagt att den dag jag letar efter en ny häst så ska jag ta med mig sadeln tills jag hittar en häst som passar i den, och här står Ronja???? Mannen bredvid såg genast ett tillfälle att sälja sadeln.

Sälja sadeln! utbrast jag.

Jag köper hästen, fattar du väl?

Men det gjorde han inte.

 Påklädd och klar, jag tycker hon ser rätt nöjd ut. Marianas träns fick hon också låna så att hon får lite mer frihet och kan gapa om hon vill. På tränset sitter mitt bett som hästar som är lite oroliga i munnen brukar gilla. Då var vi klara för en provtur. Jag är väldigt nöjd med dagens ridtur som är nummer fyra. Ronja var mer följsam och lugnare i munnen. Stundtals fick vi till en riktigt bra trav och skritt. Jag njöt av att vara på plats i min gamla sadel, det kändes "vant" på något sätt.

Nu är jag helt ute och cyklar när jag sitter till häst!

På väg hem från stallet tittade jag in på Granngården och köpte en ny ridhjälm. Moderna ridhjälmar är mer spacade än någonsin. Om det inte varit för expediten hade jag inte satt på mig den här! Men wow, vad skön den var! Den väger nästan ingenting och är fullspäckad med lufthål. Dessutom kan man ställa in exakt storlek med en skruv längst bak........det är ju suveränt de dagar man är extra tjockskallig!

Guidad tur.....

Idag såg Ronja riktigt glad ut när jag kom till stallet. Hästvärlden är bra liten. Jag har redan träffat tre "gamla" stallkompisar i Ronjas stall. Idag fick jag sällskap på ridturen av en av dem. Hon guidade oss igenom alla ridvägar......
Det var bra med sällskap för då vågade jag "rida på" i alla gångarter och det tror jag Ronja Rövardotter behövde för hon verkar ha massor med energi. När man rider en "ny" häst så tenderar åtminstone jag att vara lite försiktig i början. Men idag var det fart och fläkt som gällde och min kondition är verkligen urkass det märkes också. Det går fort utför när man gör riduppehåll......

Ett trevligt tillfälligt projekt....

Det här är Ronja, vi ska motionera varandra i vinter. Så mycket lättare det blir när man får tag i en häst per rekommendation. Idag kände hon igen mig och var riktigt trevlig.

Hon såg riktigt nöjd ut på stallgången. Vi tog en sväng ut i skogen. Ronja var pigg och glad. Hon påminner rätt mycket om min egen häst Mariana så det här kommer att fungera bra. Jag känner igen "språket".

Ronja bor precis utanför dörren till vårt snickeri. Jag måste medge att det är väldigt praktiskt att ha en häst utanför dörren till jobbet. Restiden är lika med noll.

Ronja äter hö.....1-2-2-(2)-3-kg

Hon ska ha tre mått mineraler (pellets) från kallskåpet och ett mått från burken utanför boxen. Det här skriver jag för att ha någonstans att titta efter om jag glömmer......

Ett mått betfor från ladan blötlägges och ställs utanför boxen.

I alla stall är det olika rutiner, det tar ett tag att komma in i dem.....

Snart kommer snön!

Om några veckor kan det se ut så här! Det är med blandade känslor som jag konstaterar det. Visst kan härliga vinterdagar med snö bjuda på sköna ridturer och perfekt underlag men det kan lika gärna vara isigt och snålblåst. Låt oss hoppas på en bra ridvinter! Den här bloggen kommer nu att göra uppehåll på obestämd tid.......
Jag har alldeles för mycket omkring mig just nu för att hinna leta efter ett nytt ridprojekt. Tack alla ni som följt mig och Frisse på vår väg mot energi och utstrålning. Hoppas att ni har haft glädje av våra upptåg. Jag önskar er all glädje och framgång med era hästar......
På återseende!

Hemma igen!

Inte såg jag så många hästar i Toscana.....men den här hästhjorden gick och betade på en alpäng i Österrike. Vilken miljö! Det måste vara helt underbart att få ge sig ut på en långritt bland bergen i detta väder!

Nu blir det lov på den här bloggen ett tag......

Jag hade hoppats på att hinna med min andra dejt idag. Men ägarinnan till det svenska halvblodet hade inte bråttom att hitta ridhjälp så hon ville vänta tills jag kommer hem från Italien.

Han är en tioårig vallack på 1,70 som har tävlats dressyr men som nu ska prova lyckan som hopphäst.

Här är det kontrasterna som gäller, en liten dam på 1.49 eller en ståtlig herre på 1.70?

Men det är så mycket som ska stämma.......höjden på hästen är verkligen inte det avgörande!

Nu tar den här bloggen paus tills jag är åter i Sverige och fortsätter att "ragga" eller vad man nu ska

kalla det? 

Jag kommer alldeles säkert att träffa på våra fyrbenta vänner i "tjänst". Förra gången jag var i Italien arbetade f.d. travhästar på Roms gator. När en tuff karriär tar slut så börjar en annan.....vilka hjältar!

Får jag presentera.....

Min dejt Kickan! Japp, så här ser hon ut. En nordsvensk tjej på 149 cm....... åååh det var längesedan jag red ponny, eller nästan ponny i alla fall. Jag kom t.o.m. upp utan pall! Vilket otroligt spänstfenomen jag är!
Men hon kändes inte alls för liten.....nordsvenskar brukar bära upp sin ryttare bra, även de mindre modellerna. Ridmässigt var det en tjej med fart......och mycket pullande. Men det kändes vant och bekant.
Utbildningsnivån sträcker sig till att hon förstår vilken gångart som förväntas.....i galoppen blir hon jättestressad eftersom hon inte orkar bära sig, traven går för fort och skritten med för den delen. När jag skulle rygga var det jättejobbigt tyckte hon och protesterade med hela kroppen.
Efter 45 min var vi rejält trötta bägge två. Men då hade hon börjat lossna så smått och jag fick till en kanonryggning, rak och med bjudning! Då var jag så nöjd att det blev lång tygel och ett stort äpple till tösen.
Det finns en hel del att arbeta på här.....men det kändes roligt! Kickan är en tjej med rätt attityd och hon försökte verkligen förstå vad jag ville.
Vi får se om det blir ett projekt? Nu ska Kickans matte få ta sig en funderare......och jag ska försöka hinna med en dejt till den här veckan.

Förkyld och ridsugen!

Eftersom jag ändå är förkyld så sitter jag här och "räddar" bilder och text från min gamla blogg. Träningsinläggen är kul att spara för att gå tillbaka och se vad som hänt och vad man förhoppningsvis har lärt sig.

Jag låg i soffan och tittade på gamla VHS filmer på mig och Mariana när vi tränade för landslagsryttaren Peter Ljungberg. Tänk, man har t.o.m glömt bort hur vacker häst man har ägt!

Jag kunde konstatera att jag faktiskt har lärt mig en del......men insåg också hur svårt det är att träna på egen hand för man blir alldeles för långsam i reaktionerna.

Jag hoppas att jag snart har möjlighet att ta upp både ridning och träning igen för här sitter man och blir alldeles sugen!

Hon gjorde min dag :)

Glad häst! Bruksprovsvinnaren Baltimore i frihet i sin hage.....

I fredags fick jag arbeta på ridskolan för vi hade kort om folk på jobbet. Vissa fredagar kommer det en duktig tränare till ridskolan och jag hade möjlighet att titta på några pass. Alla ridlärarna på ridskolan tränar för henne och det är alltid lika intressant att följa deras pass. Tränaren säger inte så mycket men rätt saker vid rätt tillfälle. Efter en stund kommer det in en äldre dam på ett stort halvblod. Ekipaget såg lite stelt ut i början av uppvärmningen men efter en stund klev hästen på riktigt bra och ryttaren red mjukt och störde inte hästen även om hennes kropp inte var lika följsam som de yngre ryttarnas.

Så var det hennes tur att rida....

Hästen fick bättre och bättre steg, han blev självbärig, ekipaget gjorde serpentiner i galopp, galoppombyten och mot slutet av träningspasset "lekte" de sig in i passage. Med lite hjälp av tränaren blev den både taktmässig och schwungfull hela långsidan!

Jag var djupt imponerad av hennes sätt att rida, prestigelöst, klokt, inga hårda tag och hästen var nöjd och glad!

Efteråt gick jag ner och berömde henne och sade att hennes ridpass var det bästa jag sett på länge.

Hon blev så glad! 

- Tänk, här är det aldrig någon som säger något, sade hon.  

Kickan.....

Är en nordsvensk tjej. Vi ska träffas på lördag. Undrar om hon ser ut så här?

Hur mycket stöd på tygeln behövs?

Behöver hästen stöd på tygeln när man rider? Hur mycket ska man använda sina händer när man sitter till häst?
Min uppfattning är att hästen behöver lika mycket stöd som hästen på den här videon visar. Naturligtvis är vägen dit lång.....men att börja tänka åt det här hållet är en bit på väg...

Min duktiga medryttare....

Hon hette Hanna. Hon hjälpte mig och Mariana i drygt fyra år. En duktig tjej som ville lära sig att umgås med hästar och förbättra sin ridning. Idag är hon stolt ägare till ett paintsto som kallas Lotta. Hon köpte henne som föl och nu är det dags att börja rida in henne. På bilden är Mariana westernklädd inför kvalet i distansritt, vilket ekipaget klarade med den äran.

Fina Mariana.....

Egen häst? Ja, det har jag haft..... så här såg hon ut.

Jag pratade med en väninna som också varit medryttare hos kvinnan som äger Katitzi innan hon skaffade egna hästar. Hon tyckte att jag skulle avvakta.....

- Du borde ha en egen häst, sade hon.

Men tyvärr fungerar det inte just nu. Så jag avvaktar......

Himmelshäst!

Katitzi

Idag träffade jag Katitzi. Hon är en korsning halvblod/knabstrupper. Hon såg mer ut som en appaloosa med sin tigrerade teckning och tunna svans.
Katitzis matte letar efter någon som kan motionera henne medan hon kurerar sin rygg efter ett diskbråck. Så vi träffades för en provridning.
Katitzi som har tävlat i hoppning tom 130 är välutbildad, känslig och ett sto.
Hennes matte visade henne riden med sporrar och spö. Jag brukar inte använda varken sporrar eller spö när jag provrider en ny häst eftersom jag tycker det är ganska meningslöst att börja korrigera och kräva saker av en häst jag inte känner. Jag presterar hellre mindre......även om det innebär att ägaren inte tycker att jag rider tillräckligt bra.   
Jag vill endast bekanta mig med hästen, rida den i alla gångarter och se hur den reagerar för hjälperna. Alla hästar är olika och vi ryttare rider också olika, små nyanser eller större som hästarna känner direkt.
Vi kom inte riktigt överens Katitzi och jag......Katitzi är van att bli riden med mer stöd av tygeln än jag brukar ge.
Så hon blev förvirrad och spänd när mina händer inte fanns där hon var van att ha dem.
Annars är jag nöjd med min insats. Det är svårt att sätta sig upp på en okänd häst och rida den i form på en gång......och det lyckades jag inte med idag men mot slutet av passet blev vi mer samspelta och avslappnade i alla fall.
Härligt att sitta på hästryggen igen!

Frisse har fått en ny sadel!

Så bra! Den är utprovad av tränaren och ska sitta som smäck! Det var väl skönt! I morgon ska jag ut och hälsa på honom och hämta min ridhjälm.

När Mariana åkte letade jag efter något att rida på så jag provred flera hästar under en period.

Det var nyttigt och intressant. Jag provred fina utbildade hästar och ouppfostrade hästar. Men det är väldigt viktigt att man har samma "tänk" som ägaren om det ska fungera. Luxor fick jag tips om av en väninna och det fungerade jättebra med honom och hans trevliga matte. När Luxor flyttade behövde hans boxgranne hjälp och så kom Frisse in i bilden.

Nu har jag ringt en väninna som har hästar för att få ta en tur i skogen med henne.

Det kommer att bli en lååång Frissepaus.......

Jag fick ett mail från Frisses matte där hon berättar att Frisse ska sättas igång långsamt. Ridning varannan dag i ett par månaders tid. Mest skritt och så småningom lite trav som ska ökas på succesivt....

Det kommer att bli en lång rehabilitering. Jättetråkigt med tanke på att det såg ut så här i slutet av maj.

Undrar vad som hände där i början av juni? Jag red honom tre dagar i sträck och den tredje dagen gick han orent. Filmsnutten på den spanska skritten är från dag ett.....då var han helt ren. Dag två tog vi den långa galoppen i skogen och dag tre var han oren.....

Jag kommer nog aldrig att få veta vad som hände. Hästar kan inte berätta.....

Huvudsaken är att han blir bra även om det kommer att ta tid. Hans tränare säger att han ser okay ut nu i alla fall. Jag kommer att sakna dig Frisse!

Sommarhästar.....

Det är sommarlov på den här bloggen ett tag framöver. Vad passar bättre än att bjuda på lite sommarhästar under tiden?

Att vara sommarhäst.......leva i flock, vara social, gå ute dygnet runt, äta när man vill.....för hästen en möjlighet att leva ett "riktigt" hästliv några månader om året.

Frisse och Ninja tränar spansk skritt!

Detta är mitt första videoinläggsförsök. Tyvärr blev bilden liten och jag vet inte hur man gör den större? Klickar man på fullscreen blir vi lite suddiga. Det märkliga är att på min dator är vi "skarpa" även i storbildsformat. Jag får klura på det.....under tiden får ni titta på ett suddigt ekipage. Kan i och för sig vara skönt att vara lite anonym i cyberspace. På videon ser ni att vi klarar hela åtta steg i spansk skritt. Det är väl inte så dåligt? Jag är i alla fall nöjd!

Uppställning,halt!

Här är vi uppställda för fotografen och eventuella framtida domare???? Vem vet.......?

Idag har jag "tömkört" eller något i den stilen......
Frisses matte har givit mig lite grundinstruktioner i tömkörningens ädla konst. Jag har pga vatten i knäna och vågor i håret inte ägnat denna gren något större intresse. Men det är klart att skritta en häst för töm kan jag ju klara av. För att kunna trava en häst på töm måste jag öva upp min gång..... ha, ha, ha! Att springa bakom Frisse gillar inte mina artrosknän......men min gång går att öva upp! På banan går det att tömköra på volt och då behöver man inte springa alls. Så visst, jag inser tömkörningens fördelar.
Frisse såg ren ut i trav på böjt spår, så snart kan han nog börja ridas som vanligt igen. Han ska få en ny sadel så småningom. Nu ska han ta det lugnt tills jag kommer hem från semestern och så får vi se i augusti då vi startar med nya friska tag! En ny sadel kan göra underverk!

Utan sadel....

Luxor och jag med Marianas sadel och träns....

Jag har både hennes sadel och träns kvar. Jag har inte nänts göra mig av med dem. I dag är det tre år sedan jag tog farväl av min vän.....

Tiden går men visst saknar jag henne.....

Frisse har vuxit ur sin sadel och därför rider jag barbacka. Jag passar på att träna balans och kroppskontroll. Tyvärr passar inte Marianas sadel Frisse......för han är mycket bredare över ryggen.

Idag tog vi en kortare skogstur. Jag försökte träna lite sidvärts och spansk skritt men det var så mycket flugor och broms som störde koncentrationen. Jag kom dock på hur jag skulle använda min ljumske för att flytta åt sidan. När man rider barbacka blir allt så mycket tydligare......

Jag och Mariana

Kvällsridning

Ljusa sommarkvällar gör att man har möjlighet att rida ut sent. Idag tog vi en skogstur till solens sista strålar. Det var så vackert ute. Vi hade sällskap av Linn och hennes matte. Linn är en ridtravare och hon stegar på med långa kliv så vi fick bra "draghjälp".  Fast Frisse stegar på rätt bra själv nu, han är ingen eftersläntare längre....så vi lyckades hålla samma tempo. Barbackatur igen och idag gick det lite fortare att komma upp. Inte för att jag har blivit smidigare utan för att det gick att utesluta en del förkastliga metoder.

Barbacka!!!

Barbackaridning är nyttigt och avslöjande. Problemet är bara att komma upp! Förr tog man sats, sprang, hoppade upp på mage, kastade över ena benet och vips så satt man där. Nu......när man blir mer och mer kylskåpslik är det besvärligt även med en mjölkpall till hjälp. Jodå, jag parkerade Frisse snyggt vid sidan om mjölkpallen och klev upp på den, men hur i helskotta skulle jag få över benet?
Jag prövade att lägga mig på mage också men alla bilringarna var i vägen (suck!). Nähä, jag var tvungen att få över benet på något annat sätt......
Frisse var snäll och lät mig hålla på med mina övningar.....
Till slut hamnade jag på rätt köl och vi kunde ge oss iväg i sommarkvällen. Jag har ridit Frisse barbacka förr....men det var två år sedan och med en hög trave med stenplattor till min hjälp. Min egen Mariana red jag ofta barbacka .....trots att hon var en häst med mycket motor så var hon hur cool som helst att rida. Jag har suttit och "slappat" många timmar på hennes mjuka rygg. Frisse däremot är inte riktigt pålitlig......han är visserligen flegmatisk till sin läggning men många "läskiga" saker finns det. Då hoppar han till, vill tvärvända eller sätta av i galopp.
Idag tyckte han att vi skulle galoppera ett par gånger trots att det var skrittpromenad på schemat. Hur som helst så återvände vi samtidigt till stallet vilket enligt min väninna är kriteriet för att man ska anses kunna rida, förutsatt att man lämnade stallet på samma häst.

Mer samlade än så här......

......blir vi inte i dagsläget. Men jag är så nöjd med Frisses framsteg. Nu blir det bloggpaus på denna blogg till efter midsommar. Jag har semester nästa vecka och Frisse vilar till helgen. Sedan hoppas vi att han är "fit for fight". För min del hoppas jag att jag kan lyfta upp sadeln på ryggen igen. Idag var jag ute och borstade på Frisse.....vi tog en skön och avkopplande ryktstund. Han blev så blank och fin......dessutom har han fått en rejäl rumpa att rykta :).......efter rykten mockade jag långsamt.....
Vi bestämde att jag inte åker ut i morgon eftersom jag inte kan göra så stor nytta. Jag är av den uppfattningen att även vilande hästar ska stimuleras.....men Frisses matte gör det så bra på egen hand och jag har långt till stallet, 3 mil en väg, och en timmes körning tur och retur. Så nu blir det paus........
Förhoppningsvis är bägge bättre om en dryg vecka......

Vi bjuder på lite spanskt.....

Det här tycker Frisse är kul!

Visst är han duktig?

En promenad...

Idag har vi ägnat oss åt rykt och promenad. Frisse kom stegande så fort han såg moroten och mig. Jag är helt övertygad om att han mest är intresserad av moroten. Men det är i och för sig inte så illa att komma god tvåa......

Jag ryktade medan Frisse ägnade sig åt att välta vattenkannor och slamra med hinkar. När vi var klara med det tog vi en promenad och övade att gå i takt. Frisse hade inte glömt men var lite nonchalant i början så jag fick påminna honom om att var uppmärksam på mig. Det är bra att ägna viloperioder åt att träna "hyfs". Någon svullnad och värme hittade jag inte i vänster bakknä och det berättades att Frisse minsann busat och brallat i hagen. Skönt, då var det inte så allvarligt den här gången.....

Ofrivillig semester?

Frisse och jag vid havet förra sommaren.......

Frisse har fått ofrivillig sommarsemester. Mina videosnuttar talade sanningen......vänster bak krånglar. Frisses mattes tränare såg det med en gång och det ska en bra tränare göra! Tyvärr gjorde inte jag det.....jo, jag märkte att han inte ville bjuda och att han gick knyckigt i skritten men det gör han ibland.....åtminstone förut när jag började rida honom. Han kan "tappa" bakbenen i galoppen emellanåt och han kan glida in i en passaktig skritt. Det är därför det är så svårt att avgöra uppsuttet vad som är "fel".
Hästen har alltid rätt eller?
Ibland kör de med oss för att övningen är lite jobbig eller för att de inte har lust men till 98% bara vill de vara oss till lags. De försöker och försöker och svettas och jobbar! Hästar är underbara djur.......

Visst kan det vara träningsvärk eftersom vi galopperade länge i fredags.......men ett svullet bakknä? Det är mystiskt.....han borde inte svullna upp av vanlig hederlig träningsvärk. Två veckors vila är bestämt.....
Idag åker jag inte ut som planerat men på torsdag ska vi promenera.

Konsten att kunna lyssna på sin häst....

Den konsten är svår....för hästar talar inte vårt språk. Igår var vi ute en lång tur i skogen......vi har ett par härliga skogsslingor som man kan galoppera på länge.
Frisse var jätteduktig, han orkade hela vägen vilket visar att hans kondition är bättre än jag trodde!
Avlutningsvis bjöd han mig på en fin trav genom skogen.
Idag skulle vi ta ett kortare pass på banan var det tänkt, min väninna skulle filma oss.
Frisse var segare än segast.......bjudningen var som bortblåst. Jag försökte få igång honom på alla möjliga sätt men det var lönlöst. Allt vi tränat var som bortblåst.
Efter ett tag kom Frisses matte ner för att hjälpa till.....jodå, det blev lite mer fart men galoppen var tvådelad. Hmmm.....vad hade hänt? Kör han med oss? Visst, Frisse kan vara nonchalant om han vill.....
Väl hemma tittade jag igenom filmsnuttarna. Att titta igenom ett ridpass på bottennivå kan också vara lärorikt. Hur ser vi ut när vi presterar som sämst?
Vad jag upptäckte var att Frisse inte fick med sig vänster bak......han försökte men det benet var stelt och han gick ryckigt. Inte konstigt att han inte ville bjuda framåt!
Hoppas att det bara är lite träningsvärk.......för hans matte ska rida lektion i morgon. Han är inte halt eller så för det hade man känt men stelare än vanligt.
Tänk om hästar kunde berätta hur de har det........

-Jo, jag är lite stel idag är det okay om vi bara tar en skrittur i skogen?

Videofilmning....

......är nyttigt och avslöjande. Jag har för tillfället mycket begränsad tillgång till tränare. Sist jag red lektion var i oktober tror jag.....
Jag uttnyttjar vår skugga så ofta det går.......sedan får man lita på den magkänsla man har. Om någon kan filma eller ta bilder är det guld! Mannen brevids bilder avslöjade spända ben under lättridning och att jag stör Frisse i munnen vid vändning i höger galopp. Förmodligen får han mig ur balans så att jag omedvetet drar handen åt mig. Idag har jag tänkt på att inte överarbeta "lättridningen" utan vänta in Frisses takt. Det gick mycket bättre. Sedan måste jag kasta ett getöga på mina händer i högergaloppen och tänka på att öppna upp i ljumsken och sitta kvar på sittbenen, eventuellt föra vänster axel något bakåt när jag svänger.
Men allt var långt ifrån dåligt, jag var imponerad över hur högt Frisse lyfte benen i den spanska skritten och vi kom faktiskt 10 meter........
Framdelsvändningarna var också bättre än de känns, jag har trott att han kliver väldigt mycket framåt med frambenen men han kliver runt jättefint även i det svåra varvet. Ris och ros med andra ord. Ros till Frisse och ris till mig!

Vi travar vidare.....

Här kommer en travbild också. Bilden är tagen i slutet av maj 2010

Så här såg vi ut förra året i april 2009

Igår tog vi det lugnt Frisse och jag. Vi blev konstiga i magen allihop efter att ha ätit lunch på jobbet. Förmodligen hade en liten bacill slunkit ner i maten. Jag var lätt illamående när jag kom till stallet så jag var tveksam till att ta en ridtur över huvudtaget. Istället släppte jag lös Frisse i paddocken......med mycket godis i fickorna. Sedan lekte vi där i nästan 1 timme. Vi gjorde spansk skritt, backade, vände, flyttade bakdel m.m.

Jag är inte bra på sånt här men jag testar "positionerna" i förhållande till hästen. Frisse "körde" med mig men han är så snäll att det dröjde ett tag innan jag upptäckte det. Jag fick tillrättavisa honom bestämt med en ordentlig klatsch på bogen. Efter det skärpte han till sig och jag kunde få honom att göra öppna och trava runt mig lös i bägge varv samt stanna och backa. Det var dagens mål.......med mycket klappar, beröm och godis återvände vi till stallet.

Vi klädde upp oss!

Mannen bredvid var engagerad av mina stallkamrater för att fota dem. Jag och Frisse slank med på ett hörn. Vi skulle agera trygg escort till en fux med nerv...... jag passade på att "damma" av min tävlingsutrustning på kul. Vem vet om man kommer att få användning av den igen? Förra gången jag provade den kom jag knappt i ridbyxorna, nu passade inte ridstövlarna! Det är väldigt vad fett och annat omplacerar sig när man passerat ungdomsblomstringen! Och inte är man lika snygg längre heller, dubbelhakor och rynkor......var i all världen kommer allt ifrån? Frisse var snygg i alla fall.......här kommer en bild som visar var vi befinner oss i projekt "frieser med enegi och utstrålning"!

Fotoassistent.....

Frisse tar det lugnt.....

Det var meningen att vi skulle haft ett träningspass igår, men Frisse blev avmaskad och jag skulle på fest. Idag agerade jag fotoassistent. Frisses hästkompisar skulle fotograferas. Uppställningsbilder, ridbilder och springbilder. Mitt jobb bestod av att instruera ekipagen, hjälpa till att hålla och leda hästar, samt att "driva" dem i hagen. På så sätt fick jag min dos motion också. Frisse slapp......men i morgon så får vi se? Vädret var växlande så vi fick skynda på mot slutet för att hinna undan en rejäl åskskur. Alla hästar och ägare var i alla fall otroligt duktiga och tålmodiga för mycket väntan blir det. Kameran hade jag stoppat i fickan men jag hann inte ta en enda bild. Mannen bredvid hann dock klämma iväg ca 800 bilder! Någon borde bli bra!

Jag, en instruktionsvideo?????

Nyryktad och fin! Sedan vi bytte till den mjuka gethårsborsten får man rykta huvudet också och så får man pussar av den långa mulen.....

Uppvärmning........Frida med matte försvinner i fjärran. Men det bekymrar inte Frisse, han är en mogen herre som inte bryr sig om att jaga unga damer.

Det finns så mycket annat som är intressantare att titta på.

Efter en halvtimme ( det brukar ta så lång tid för Frisse att värma upp sin stora kropp) så var vi ikapp ekipaget där framme. Vi travade länge, ca 1 km, jag koncentrerade mig på takten, slappna av i vaderna och att slappna av mellan mina "energiska" uppmaningar till Frisse att inte smygsänka tempot. Eftersom jag inte har någon ridlärare med mig så talar jag högt till mig själv. Fridas matte hotar att spela in mig och använda mig som instruktionsvideo ha, ha, ha!

Efter vår "energitrav" tände Frisse till och fick eld i baken. Wow, här fanns det "tryck" att rida på! Jag fick så pass mycket energi att jag kunde samla ihop galoppen till riktigt fina, runda, långsammare språng. Härligt, man behöver lite "tryck" för att påbörja samling!....Tyvärr har jag inte det på bild. Lite svårfotat när man sitter på......