Ut i skogen....

Efter två dagar på ridbanan tog vi en sväng i skogen. Jag har en hel del att fundera över efter att ha granskat alla videosnuttar. Hmmmm.... Liza måste stärkas och jag måste finputsas......min ridstil har tyvärr förfallit. Åååå andra sidan såg det inte så snyggt ut när jag började rida Mariana, Luxor eller Frisse heller, men det blev bättre med tiden. För en amatör tar det ca nio månader att rida in sig på en ny häst och anpassa sig efter dess rörelsemönster.

Jag hade tänkt ta en skrittur idag men Liza var så pigg att det fick bli lite trav och galopp också.

Vi lyckades korta galoppen något mer än tidigare. Vi gjorde också fina övergångar trav-skritt-trav utan att Liza slog upp huvudet.  Hon var jätteduktig. Jag sträckte på mig och jag fick genast mycket bättre kontakt och balans. På hemvägen har vi en backe och jag lät Liza sträcka ut i  full galopp.

Wow, vilket krutpaket hon är! Här finns det många fler växlar!

De ska vi uttnyttja när vi är lite mer balanserade.

Filmad och fotad....

Liza och jag provar att flytta undan genom att jag stänger till med ena skänkeln och öppnar upp med den andra.

Idag hade min väninna tid att komma ut för att filma och fota Liza och mig. Därför höll vi till på volten idag. Jag experimenterade med direkt och indirekt tygeltag för att se om min känsla stämde överens med det man ser. Tänk om man kunde se sig själv när man rider! Jag lovar att jag skulle vara en mycket sträng tränare av mig själv. Mitt kritiska öga upptäckte att jag fortfarande använder skänkeln ibland när jag inte behöver och att jag inte är tillräckligt snabb att korrigera min sits när Liza "puttar" mig ur balans. Händerna är lite för höga, jag måste "finlira" mer för att hitta dragläget. Ibland tar jag händerna åt mig vilket Liza stör sig på omedelbart. Jag måste komma ihåg att sträcka på mig, jag är ingen potatissäck men det skulle se mycket snyggare ut om jag sträcker upp mig emellanåt.

Positivt är att jag för det mesta sitter rakt över hästen, att hälarna oftare är där de ska och att jag kan få Liza att flytta sig för enbart tygel och min placering i sadeln. Liza är stundtals riktigt fin med bra bärighet och balans i alla gångarter, även i vår "svåra" sida.

För de som inte vet vad jag håller på med så ser det nog rätt konstigt ut. Min väninna som följt mig genom åren tyckte jag överdrev hjälperna. Och det är klart att det jag experimenterar med idag, inte är något slutmål i sig.

Klurar vidare....

Jag tog ett 45 minuters pass på ridbanan idag. Det är inte så lätt när det är staket överallt som man måste väja för. Ett ridhus kan vara nog så trångt för en häst som är obalanserad. Det blev naturligtvis svårare på ridbanan. På långsidan vill Liza gärna "falla" in mot mitten och så genar vi rejält i hörnen.  Jag nöjde mig med att arbeta henne på fyrkantsspår och 20 meters volter. Det är inte så att Liza inte vill, men benen är inte alltid där de ska vara. I skritt går det att få alla delarna på plats, i trav är det värre och i galopp blir det rejält knepigt. 

Jag fick klura på hur jag skulle hjälpa henne. Jag började med skritt.

I vänster varv flyttar jag in bakdelen något, leder med innertygel och använder yttertygel en aning utåt-uppåt. Genom att flytta tygeln en aning uppåt lade hon mer vikt på innerbak och blev mer balanserad. Jag gjorde samma sak i trav och när hon var på plats begärde jag galopp. Mot slutet av passet blev galoppen hyfsat bra och jag var nöjd med det.

I höger varv får jag använda yttertygel utåt-uppåt och rida henne mer rak i det varvet. Hon har lättare med galoppen i höger varv än vänster. När jag plockade av sadeln och visiterade Liza var hon svettigare på höger sida än vänster. Det är höger sida hon är svagare i så jag får väl vara nöjd med det i dagsläget. Men målet är att hon ska arbeta liksidigt.

Lite bettfunderingar......

En avslappnad Liza före ridning. Hästar ska kunna slappna av när man hanterar dem. Det är först uppsuttet man vill ha energi och framåtanda.

Jag har sänkt Lizas bett ett hål och så har Lizas matte plockat bort nosgrimman. Nu har bettet endast kontakt med mungipan. Många rider med alldeles för korta sidostycken och det kan skada hästen i munnen.

Här kommer några valda citat från hästtandläkare Christian Haglund.

"Ett väl anpassat bett ska ligga i ett viloläge i munnen när du inte tar i tyglarna. Det är först när du kräver något av hästen/ tar i tyglarna som hästen ska påverkas och du få önskad reaktion."

"Ett exempel på detta är alla dessa för korta sidostycken. Längden på detsamma ska vara så att bettet kommer just i mungipan. Kontakt med mungipan utan att bettet trycks upp och in mellan tänderna."
"De allra flesta hästar fungerar väl på ett ledat bett. Att föredra är ett 3- delat. Det ligger mer naturligt över tungan och ner över lanerna. Ett sådant bett ger ett fördelat tryck över tungan och lanerna. Att tänka på är att välja ett lagom långt och tjockt bett. Är det för långt kommer hästen få knipskador på insidan av mungiporna och en häst som frenetiskt biter i bettet. Är det för tjockt kommer hästen att gapa då bettet inte får plats. Använd hellre ett smalare än ett tjockare bett. Visserligen är det skarpare men det får plats."

"Se till om möjligt att bettet har fasta D-ringar. Det gör att hästen inte kan få knipskador på utsidan av mungipan."
"Är bettet för långt får hästen knipskader inne i munnen. Hästen skyddar sig då med att suga in bettet och bita tag i det. Med tiden blir det ett nedslipat mellanrum och då alltså ännu lättare att bita tag i bettet. MÅNGA hästar går med för långa bett!"
"Många ryttare har för korta sidostycken och pressar på detta vis in bettet mellan tänderna. Självklart biter hästen då tag i bettet. Har du betslat på detta vis får du dina "2 veck i mungipan", fast av fel anledning. Börja med att sänka/justera sidostyckena, så att bettet ligger i viloläget! Därefter tar du med ett finger i bettringen och sträcker bettet i munnen så att det ligger rätt/rakt över tungan. Se till så att bettringen ligger intill på motsatt sida utan att pressas in i munnen. Om du då får ut ett överskott på andra sidan är bettet så här mycket för långt."

"Aachen nosgrimma stänger hästens mun men samtidigt ligger remmen framför bettringarna och pressar bettet mot kindtänderna. Har hästen redan för långt bett får hästen det ännu enklare att bita fast."
"Du ska sträva mot en så enkel och skonsam betsling som möjligt."

Vill du läsa hela artikeln så hittar du den här http://www.hästprodukter.se/

Idag hade jag planerat att värma upp i skogen och avsluta på ridbanan men Liza var sååå duktig att jag fick hoppa över ridbanan och skritta hem.
Hon har lite svårt att "släppa" i munnen och ligga kvar i form. Problemet är att jag då tenderar att fastna i "plockande" med handen. Jag måste arbeta mer med att flytta henne i sidvärtsrörelser för att kunna påverka hennes kropp och på så sätt få henne att "lossa" i handen och slappna av. Det gäller att våga "släppa fram" handen trots att det inte känns riktigt hundra.
- Usch vad svårt det är med tajmingen! Men får man inte till den så fungerar det inte.
Jag låtsades att jag inte hade några händer och koncentrerade mig endast på var Lizas fyra ben var någonstans och försökte påverka dem. När alla ben var där jag ville ha dem "släppte" jag fram händerna och Yes! Liza var kvar i form och jag började kunna påverka takt och tempo med magmuskler och tanke.
Häftigt! Liza var så bra i traven att jag begärde galopp. När jag tänkte "långsammare, långsammare, långsammare......." samlade Liza ihop sig och på signal gjorde hon en riktigt bra övergång till trav.
Härliga häst! Det blev massor av klappar och lång tygel hem.
Ridbanan får vänta till en annan dag.......

Vi fortsätter i Marianas kläder....

Liza provar Marianas sadel, shabrak och sadelgjord och Yes! Hon gillar det!

Jag har inte sålt mina hästsaker helt enkelt för att begagnatpriserna är så låga. Sedan drömmer jag förstås fortfarande om en egen häst någon gång i framtiden. Men det passar inte riktigt in med livet just nu.

När jag hade Mariana arbetade jag natt.......nu har jag helt andra arbetstider.

Marianas träns passade inte så vi fick gå och hämta Lizas eget. Liza fick följa med.....jag tycker om att göra på olika sätt när jag hanterar hästar. Man ska tex kunna sadla och tränsa på olika ställen.

Mariana hanterade jag alltid lös på gången, sedan tränade jag Frisse på det. Liza behöver inte heller stå uppbunden om hon sköter sig. För varje "ny" häst jag har möjlighet att träna går det fortare och fortare....

Ridning i solnedgången. Jag har tillgång till riktigt bra ridvägar, de är omväxlande skogsstigar, ängar och grusvägar. Idag arbetade jag med övergångar skritt-trav, trav-galopp, skritt-galopp och tvärtom. Hon vill gärna spänna sig i början av passet och höja huvudet när vi byter gångart men efter en stund blir det bättre. Galoppen har hon svårt med, den blir gärna fyrtaktig och stötig. När hon blivit varm går det att få henne att slappna av och runda ryggen. Hon är väldigt okoncentrerad i början och ska titta på allt möjligt för att slippa undan, men jag jobbade bara på framåt och till slut släppte det. När vi vänder om hemåt blir det en helt annan häst.......

Då blir hon mjuk, följsam, uppmärksam och lydig. Hon är en riktig dröm att sitta på när hon vill.....

Gänget som flyttat in i det jag trodde var den nya sadelkammaren!

Visst är de fina? Så fort man öppnar garagedörren, förlåt stalldörren, så är de överallt. De är oerhört sällskapliga och värper supergoda ägg.
Liza och jag tog en tur på ridbanan idag. Hon var så superfin igår så jag tyckte att det var bra att stämma av formen. Som jag trodde så var det mycket svårare på ridbanan. Jag red omväxlande på långa tyglar och korta. Att rida på långa tyglar är avslöjande......man märker direkt var hästen har svårt.
Liza har svårt att få med bogen i högervarv och skickar ut bakdelen till höger i vänster varv. Jag får inte sitta kvar på höger sittben utan hon "puttar" mig till vänster hela tiden.
När jag fick ordning på bakdelen i vänster varv blev det mycket bättre. Jag började med att flytta bakdelen innanför spåret på en 20 meters volt. Sedan rätade jag ut henne men höll bakdelen på plats. Ur detta fattade jag galopp......fattningen blev jättefin och likaså galoppen ett par språng.
I höger varv utåtställde jag henne och rakriktade omväxlande. Vi fick till en riktigt bra trav mellan varven....
När det blev jobbigt ville Liza inte svara framåt så jag får jobba lite på det. Bjudningen är viktigare än att alla benen är på plats i nuläget.
När vi skrittade hemåt var Liza helt rak i kroppen, det är jag mycket nöjd med.......

Oj, oj, oj, här händer det saker!

Idag var det andra turen med min sadel och jag tror bestämt att Liza gillar den. Jag rotade bland mina hästprylar och hittade både passande sadelgjord, shabrak och benskydd. Allt passade utom mitt träns som visade sig vara alldeles för stort. Med "ny" mundering tog vi en lite längre skogstur i alla gångarter. Idag hände något, Liza slappnade av och bjudningen ökade. Jag som trott att vi behöver träna på en mängd olika saker, men Liza visade mig att hon kan!

Vi kan göra övergångar skritt-trav-galopp med bibehållen takt och balans. Vi kan göra skritt-halt-travövergångar. Vi kan få till halvhalter i trav. Vi kan öka och minska galoppen.

Wow, vilken känsla! Liza var så med mig och bara ville och ville........

och där satt jag på ryggen och bara ville ha mer och mer....

Men det är då man måste sluta, så jag saktade av till skritt, klappade om Liza, gav henne långa tyglar och så gick vi hem.

Det var längsedan jag hade en sådan här känsla.......det var på Mariana någon gång för längesedan.

Fina Mariana!

Sadelbyte......

Liza har vuxit ur sin sadel. Idag fick hon prova Marianas och den satt som smäck!

Det är tredje hästen som gillar den sadeln. Marianas sadel är viiiiid. Jag tror att många "glömmer" bort att hästar växer ur sina sadlar när man tränar dem. Under de åtta år jag hade Mariana förbrukade vi tre sadlar. Hon breddade sig rejält när vi började träna dressyr.

För mig kändes det hur invant som helst att hoppa upp i min sadel och Liza slappnade av efter en stund och längde på steget. När vi plockade av sadeln syntes ingenting på ryggen, ingen svett och inga tryckmärken. Så ska det vara.......

I fortsättningen kommer jag att använda min sadel när jag rider Liza, sedan ska Lizas matte också få prova den vid tillfälle.

Sälja sadeln eller köpa hästen? I det här fallet åker nog sadeln för Liza är inte till salu! Hon är sin mattes ögonsten.....

I sadeln igen.....

Den här årstiden vill man ju inte missa sina ridstunder. Bistrare tider är i antågande och något ridhus att tillgå denna vinter finns ej. Så det är klart att man vill utnyttja hösten.
Liza var pigg och glad och mycket mjukare i handen åtminstone tills vi kom in på mer okända vägar. Då stressade hon upp sig och ville inte lyssna alls. Hon kunde inte koppla av och låta mig sköta kontrollen. Vi får nog öva på det här......
Det var ingen annan råd än att ge helt långa tyglar och skritta. Annars blev det bara "dragkamp" och det kan ju bara sluta på ettt sätt. När Liza lugnat ner sig började vi om på nytt......
På hemvägen då hon kände igen sig skärpte hon till sig och blev jättefin. Precis såååå vill jag ha henne. Pigg och framåt men med kontroll och möjlighet att reglera tempot.
Men det kommer......med hästar brukar det lösa sig bara man har tålamod.

Hemma tyvärr....

En infektion sätter stopp för ridningen denna vecka. Lizas matte rider i stället och det går så bra! Kul!

Nu hände det något!

Idag ville Lizas matte se hur jag arbetade Liza på volten. Jag började med att värma upp i alla gångarter ute i skogen innan vi klev in på volten. Vi visade många av våra övningar. Jag gjorde mest lösgörande övningar från westernridningen eftersom de verkade passa Liza bäst. Liza har som sagt "hängt" mycket i handen den sista tiden och varit vad man kallar "hård i munnen". En häst som stretar emot är inte mottaglig för träning så vi koncentrerade oss på att få Liza att slappna av och ge efter för bettet. I westernridning och klassisk dressyr får man lära sig att använda händerna uppåt, framåt eller åt sidan, aldrig bakåt. Det är tillåtet att sära på händerna om det behövs för att "lossa" och få hästen att slappna av. Man kan även rida på bara en tygel.

Det är inget slutmål i sig utan ett sätt att "hjälpa" hästen under utbildningen. Det kan även vara bra för ryttaren att lära sig att separera hjälperna från varandra. Genom att sitta rakt över hästen kan man få hästen att samla sig, rakrikta sig, ge efter och börja spåra. Detta genom att använda endast en tygel i taget. Du leder och släpper efter med innertygel och korrigerar bogen med yttertygel. Du ändrar formen genom att öka eller minska tygellängden. Du behöver inte använda dina ben.......det räcker med att sitta rakt över hästen. Man måste vara noga med överkroppen så att den inte viks åt något håll. Efter en stund blev Liza jättefin. Lizas matte fick också prova och hon var lyrisk efteråt.......

Vi vill så mycket när vi sitter till häst.....men hur lite behövs egentligen för att få en häst att vilja börja arbeta under oss?