Sitsfunderingar....

Jag skrev tidigare att jag behövde öppna upp mer i traven. Det var barbackaridningen som gjorde att jag upptäckte det.
Med öppna upp menar jag att man särar på benen genom att föra knäna bakåt utåt och öppnar upp i höftleden. Man måste vara noga med att slappna av i hela benet, vristerna och foten.
När man rider med sadel går det att fuska. Dels för att sadeln kanske inte riktigt passar ryttarens kropp och dels för att man kan fuska med stigbyglarna.
Höften får inte falla framåt eller bakåt och ryggen ska vara rak. Man ska inte trampa ner hälarna utan fötterna ska hänga slappt ned utefter hästens sidor.
Att tänka "långa ben" brukar hjälpa.
När ryttaren hittat avslappnat läge öppnar man upp i höftleden och börjar trava. Jag kontrollerar med jämna mellanrum att jag inte håller balansen i tyglarna genom att ge efter på tygeln framåt. Sedan tar jag mjuk kontakt med munnen igen.
Genom att ge eftergift på tygeln med jämna mellanrum och öppna upp regelbundet blev känslan att jag kom allt längre ned på Lizas rygg. Resultatet blev att Lizas takt och bjudning blev bättre och hon fyllde upp mitt säte med sin rygg. På så sätt blev min sits stabilare och hon blev mer lyhörd för mina hjälper. Jag kunde till slut kontrollera vårt tempo endast genom att spänna min mage, en riktigt häftig känsla.
Nu är vi inte så samkörda att vi klarar det här några längre sträckor men de där små stunderna när vi lyckas är riktigt häftiga!