Frisse var rätt sprättig idag! Tyvärr är vår fina träningsväg mer eller mindre demolerad av stora hål och knappt ridbar. Om jag inte hinner ta mig iväg någon längre sträcka är det ridbanan som gäller!
Hagarna är förvandlade till leråkrar och sliriga. Frisse har förmodligen slirat omkring för han protesterar när vi ska fatta galopp. Ute på vägen gick det bra men på ridbanan tar det emot någonstans. I skritt och trav är han helt ren. Vi struntade i galoppen, för om han kunde skulle han ha ansträngt sig för mig. Travarbetet gick riktigt bra. Jag koncentrerade mig på andningen och att rida med kort tygel och buren hand. Vet ni vad som hände? Jag blev rak genom hela kroppen, fick bättre balans och kunde följa med i Frisses rörelser bättre. Frisse svarade med bättre bjudning och takt. Som ett resultat av det blev jag snabbare i mina hjälper. Det var jobbigare att rida så, men vem har sagt att det ska vara bekvämt? När ridpasset var slut var jag genomsvettig, jag var lite stolt över att jag kunde pressa mig dithän utan tränare......
2 kommentarer:
Visst ser du att det ordnar sig när man korrigerar sina "små" olater...tycker kanske inte de betyder så mycket....men det gör de faktiskt. Kul att du kände skillnaden....Skumsvampen
Leriga hagar är inte kul! Inte konstigt om de sträcker sig om de racar en runda! Tycker du gjorde helt rätt att strunta i galoppen! Man ska lyssna på vad de förmedlar. Ja det kan man undra, vem som har sagt att man inte ska svettas när man rider :o)
Skicka en kommentar