Rida Ranka: Marianas sida

Den här sidan är tillägnad Mariana. Min första och hitills enda egna häst. Hon kom in i mitt liv i februari 1999. Min syster behövde en sällskapshäst och jag behövde något att rida på. Mariana hade fått en senskada och skulle tas av banan. Hon var såld till en hästuppfödare men han kom aldrig och hämtade henne så hon blev min för 1500 kronor, obesiktigad. Det är väl inte så man ska köpa häst men det var inte mycket pengar, jag kände ägaren och min syster hade travtränat stoet. Inridningen gick helt problemfritt. Min syster satt helt enkelt upp och red iväg. Sedan tog jag över. Jag hade inte provridit Mariana innan jag köpte henne. Något man bör göra innan man köper häst. Jag provred henne efter köp i Strängnässkogarna tillsammans med min syster och hennes korsningsvalack. Mariana accepterade mig som ryttare på en gång men jag hade så ont i armarna när jag satt av. Aj, aj, aj, Mariana trodde förstås att det var travträning fast i skogen och hon "pullade" så mina armar värkte. Då undrade jag verkligen vad jag hade givit mig in på. Så började vår resa.

Eller projekt "Skola om travhäst till ridhäst".

Mariana

1991-2007

Glasgow- Equileo

Att rida en travtränad häst har sina sidor. Ofta får man höra att de skenar, är heta, har svårt att fatta galopp, har dålig balans, är svåra att få stopp på, sticker o.s.v.

Svaret är enkelt, en travhäst gör det den är tränad till. De är tränade för att springa fort och de kan springa fort. Marchfarten i ett lopp kan ligga på ca 55 km/h i trav. Att färdas fram i detta tempo för en ovan kan upplevas som att hästen sticker eller skenar. Travhästen har ofta en kondition som gör att den kan hålla detta tempo i flera kilometer innan den tröttnar. En kondition som får hobbyryttaren att blekna.

Det går att få stopp på en travhäst men du måste börja i tid. Stoppsträckan är vanligtvis lång i början. Se på ett travlopp så förstår du varför.

Travhästar kan fatta galopp och de kan galoppera. De som inte "kan" hör till undantagen. Men de tränas till att trava och blir bestraffade på något sätt om de galopperar. Det tar därför tid att skola om dem. Det handlar om att de ska bli tillräckligt starka för att kunna fatta galopp med ryttare och att de mentalt ska förstå att det är okay att galoppera. Den mentala biten brukar vara den svåraste. När en travhäst väl förstår att det är okay att galoppera brukar de tycka att det är kul.

Travhästar körs in vid 1,5 års ålder. Många går i små släta hagar. Banorna är släta. De är ofta ovana vid kuperad terräng. Om du tittar på en voltstart så kan du se att hästen ibland tar stöd av hjulen när den kastar sig runt. När vi sitter upp på en travhäst tar vi bort "stödhjulen" och ger oss ut i kuperad terräng. Inte konstigt att det blir obalanserat. Dessutom behöver hästen en hel knippe nya muskler för att orka bära och balansera upp oss på ryggen.

Travhästar kan "pulla" och det känns som om de drar hela ekipaget i munnen. En ivrig travhäst kan ligga på ordentligt i handen om den vill iväg. Kusken håller emot och när han lättar ur i handen ökar hästen tempot. Känslan när man rider kan därför vara att hästen sticker. Hästen ökar tempot oavsett om du tar eller ger efter.

Är travhästar heta? Min erfarenhet är att de ofta har ett lugnt temperament. De är väldigt lugna och fina att hantera. De stressar sällan upp sig vid miljöbyten och fungerar bra tillsammans med andra hästar.

Travhästar har vad man brukar kalla "egen motor". De flesta har mycket mer "motor" än vanliga halvblodshästar.

Dessutom är de flesta i god kondition när de börjar sin karriär som ridhäst. All denna energi och arbetsvilja brukar ibland tolkas som att hästen är het.

Min erfarenhet är att travhästar är arbetsvilliga hästar. De är vana att svettas och ta i. Om man är villig att lägga ner den tid som krävs för att skola om en travhäst så kan man få en riktigt trevlig ridhäst som lämpar sig väl för en mängd grenar.

Mariana tävlades i lätta klasser i dressyr och western samt kvalade i distansridning. Hon var en alldeles utmärkt allroundhäst och hävdade sig bra mot andra raser på den nivån.

Vackra flickan! Lite gräsmage, men vadå? Det är juni.

När jag började rida Mariana var hon mycket smalare än på bilden ovan. En tränad travhäst brukar väga omkring 450 kilo. På bilden väger Mariana en bit över 600 kilo. Musklerna sitter helt annorlunda på en häst som körs än den som rids. Halsen hade inte den fina krökningen och hon hade en rejäl "underhals".

Det första året var vi mest i skogen och tränade. Hon behövde lära sig hur "världen" ser ut. Hur man tar sig över en bäck t.ex. Det ägnade vi många timmar åt...... trots att jag hade min systers valack som draghjälp så var Mariana mycket skeptisk. Men vi lärde oss.....

En annan sak som Mariana behövde lära sig var att lyfta på fötterna. I skogen var det fullt av stubbar och stenar som man kan snubbla på och snubbla det gjorde hon. Jag brukade rida över kullfallna träd för att tvinga henne att se sig för. Hon blev bättre och bättre.....även om hon fick "flashbacks" ibland och släpade fötterna efter sig.

Rykt i det fria

Stå still! Jag tror inte det ordet existerar i en travhästs värld utom när hästen är fastspänd på gången. Så fort man knäpper loss kedjorna så är det "gå" som gäller. Det fungerar alldeles utmärkt i travhästvärlden men inte lika bra i ridhästvärlden. En sådan här rykt i det fria hade varit omöjlig exempelvis. Att sitta upp blir ju också ett helt omöjligt projekt, förutsatt att man inte är voltigeartist.

Så fort jag skulle sitta upp började Mariana cirkla runt mig. Jag lät henne gå runt mig tills hon tröttnade..... sedan drev jag på henne så att hon fick cirkla lite till. Var hon extra "springig" lät jag henne byta varv också.

I början tog det en bra stund innan jag kunde sitta upp men till slut förstod hon att vi kom fortare iväg om hon stod still. Hon fick jättemycket beröm så fort hon stannade förstås. Efter ett par månader gick det rätt skapligt med uppsittningarna. Mariana blev till slut en häst man kunde sitta upp på var som helst och hur som helst. Hon väntade tålmodigt tills jag var klar med alla för henne obegripliga övningar.

En häst måste kunna stå still uppsuttet också. Mariana fattade inte alls vad det skulle vara bra för. Hon hade inget tålamod och blev alldeles ifrån sig om jag ville att vi skulle stanna. Jag började med att öva stanna till. Så fort hon stannade fick hon beröm, eftergift och en omedelbar uppmaning att börja gå igen. Det gällde att förekomma henne. När det fungerade begärde jag att hon skulle stå still ett par sekunder och så ökade jag succesivt på tiden allteftersom hon gjorde framsteg.