Avstämning...

Liza lyssnar på mig....

Idag var det en härlig höstdag. Lizas matte kom till volten för att se hur jag arbetar Liza. Det är alltid bra med en avstämning. Jag har fått massor med videosnuttar att begrunda från min väninna och det händer mycket nu.....

Vi har mycket att arbeta på, men resultatet låter sig inte utebli. Bara på några veckor har det hänt mycket. Liza har blivit mycket mer avslappnad och gången har förbättrats avsevärt. Jag tror att sadelomstoppningen har gjort underverk :)

Liza verkar nöjdare och hon "hackar" inte lika mycket och ofta. Lizas matte var mycket nöjd med mitt arbete....det är ju roligt!

Övergångar....

Igår hade vi övergångsträning på småvägarna. Älgjakten är i full gång så vi undviker skogsstigarna ett tag.

Liza och jag gjorde övergångar skritt-trav-skritt, skritt-galopp-trav, trav-galopp-trav. Övergångar från galopp till skritt är överkurs i nuläget.  Skritt- trav går skapligt. Skritt- galopp går hyfsat, ibland får vi till riktigt fina fattningar. Övergångar galopp-trav är svårare, då vill hon gärna rusa. Att minska galoppen så pass att vi får till en balanserad avsaktning är också svårt. Liza har inte riktigt styrkan ännu. Positivt är att hon inte är lika spänd längre och inte tappar koncentrationen lika ofta.

Repetition är kunskapens moder....

Det gäller även hästar. Idag tog vi samma sväng som igår och gjorde samma övningar.......nej, inte riktigt. Hästar behöver omväxling. Men det är bra att rida två dagar i följd emellanåt. Liza var med på noterna idag och visste vad som förväntades av henne. En sidvärtsövning som jag lärde mig av min tränare Anneth Grundblad/ Persson fungerar mycket bra. Den stärker samtidigt som den bygger upp takt, steglängd och balans. Liza tog i så hon svettades.....men belöningen kom, för snart började hon frusta och få alla delar på plats. Ur övningen kunde jag sedan smyga igång i galopp åt bägge håll. Fattningarna blev jättefina. Det som är bra med en äng är att man kan öka voltens diameter och anpassa den efter hästens balans och styrka.

Jag minns när jag red min Mariana. Ridhuset var flera nummer för litet för henne i början.

En egen äng...

Jag har hittat en underbar äng. Vi kan kalla den för min. Det finns en stig runt hela ängen där man kan kantra, så finns det en plan yta som är ganska stor och slät. Ingen har använt ängen i sommar.....kanske har bonden möjligen slagit gräset. Jag hoppas att jag kan rida där i vinter. Vi tog en sväng på ängen idag och Liza verkar gilla den. Hon var riktigt mjuk och fin idag.

Det ser bättre ut än det känns...

Nu börjar det likna något.....
Min väninna hade med sig filmkameran. Idag såg det betydligt prydligare ut. Vi hade underbart soligt höstväder ända tills vi närmade oss volten. Då tornade plötsligt en hel massa moln upp sig. De såg hotfulla ut och med ens började det regna, trots att de lovat sol idag! Är inte det typiskt?
Nåväl, min tåliga väninna filmade så gott hon kunde mellan skurarna.
Jag var mycket nöjdare med oss idag. Jag satt rakare i ryggen och höll händerna längre ifrån kroppen.
Vi värmde upp på enhandsfattning, vad svårt det är att rida på en tygel! Jag hade mycket svårare att korrigera min sits och så ville kroppen förböja sig på volterna. Men ack så nyttigt det är, inte för Liza kanske men för mig.
Liza hade svårt med galoppen idag..........
Jag undrar om det inte har varit lite hagbus? Det har flyttat in en ny häst i stallet i helgen så det kanske har gått vilt till i hagen? Eftersom Liza bestämmer har hon säkert haft lite att göra med att visa den nya hästen sin plats.

Vadå hagbus? Här är det hur lugnt som helst.....

Om att "pimpla"

Igår när jag åkte hem från stallet träffade jag en "gammal" stallkamrat från Marianas tid. En riktig westernkille som hade enorm pli på sina hästar. Han hanterade alltid sitt sto löst och jag minns att han "parkerade" henne med baken mot tvättstället när han skulle tvätta svansen på henne. Sedan lade han svansen i hon och började schamponera. Stoet flyttade sig inte en millimeter, inte ens när andra hästar passerade.
Som nybliven hästägare var jag mäkta imponerad och jag fick massor av tips av just honom.
Igår berättade han om en dotter till stoet som han just ridit in.
-Hon stoppar på lösa tyglar nu, berättade han. Och så har vi börjat med sidvärtsarbeten, det går så bra. Om hon inte bär sig själv så "pimplar" jag bara lite med handleden. Det är allt som behövs.

Pimplar???? Det var ju det jag själv kommit fram till när jag ridit på Liza. Jag vet en till som "pimplar"......titta riktigt noga och särskilt i slutet av videon.

Halstittarförbud och pimpling!

Idag stämde allt mycket bättre. Kanske för att vi slapp fotografen? Jag var stel i kroppen idag, det är väl åldern och höstkylan som gör sig påmind. Det är verkligen inte lätt för hästarna när de ska arbeta med "stela pinnar" på ryggen. Jag sänkte därför kraven rejält.......idag skulle vi bara "slappna av". Jag ville att Liza skulle bli lång och låg och slappna av i hals, mun och nacke. Själv skulle jag arbeta på mjuka fina händer som skulle uppåt och framåt, samt att slappna av i vader och fötter. Det behöver jag verkligen träna på. Dessutom krävde jag av mig själv att jag måste höja blicken och bara "känna" var jag hade Liza. Idag var det halstittarförbud! Vi hittade en ny alldeles slät och fin äng som vi kunde träna på.

 Jag kunde få Liza att fatta både trav och galopp på halvlång tygel med bibehållen form. Det har vi aldrig lyckats med i galopp förut. Hon har svårt att böja sig åt vänster, bakdelen vill fara ut till höger. Jag fick koll på höger bak genom att lyfta höger tygel och föra den utåt en aning.

Liza gillar inte när jag sitter med händerna i magen. Det är bra, man ska inte rida med händerna i magen. Att hålla händerna för nära kroppen är ett av mina ärkefel. Vinkeln mellan bettet och tygeln blir fel tror jag. När jag försöker kommunicera med Liza får hon tryck över tungan. Det gillar inte Liza, hon reagerar med att göra motstånd. Om jag flyttar fram händerna blir vinkeln annorlunda och Liza släpper direkt i handen,

sedan kan jag bara "pimpla" lite om hon inte vill bära sig.

Jag behöver verkligen träna på det här.......tänk att jag fått en häst som säger till direkt när händerna inte är på plats! Det är ju suveränt!

Det känns bättre än det ser ut.....

Det brukar vara tvärtom.....
Jag undrar hur det är med ryttarkänslan egentligen? Mannen bredvid tog med sig kameran och så skulle vi ta lite bilder på ängen med höstfärger var det tänkt...
Liza tyckte mannen bredvid såg läskig ut med det långa telet och ville inte alls galoppera rytmiskt och harmoniskt.  Ett par steg kunde hon sträcka sig till.
När jag bad henne öka för att få en fartig bild slängde hon upp huvudet och började studsa som en gummiboll! Om jag publicerar bilderna får jag väl ridförbud!
Ha, ha, ha....vi ser inte kloka ut!
Sadeln kom tillbaka från sadelmakaren idag och den kändes flera nummer större och klämde inte någonstans. Kanske var det lyckan över att få mera plats som gjorde henne så "stirrig" idag?

Harmoni och

......galenskaper! Men för all del, fartigt ser det ut!

På tårna....

Ingen nystoppad sadel i sikte...
Det fick lov att bli en barbackatur på Liza idag. När jag läste i riddagboken såg jag att ingen ridit henne sedan jag red henne sist. Hon hade visserligen fått löshoppa, gå promenader och lite "gulligull" men inget ridjobb. Naturen bjöd på härligt höstväder och jag hade hoppats på uteritt bland färgerna. Men inte barbacka på en förmodligen rätt pigg Liza! Skulle jag våga?
Jag tänkte att vi provar väl....friskt vågat hälften vunnet.
Det är ingen överdrift att påstå att Liza var pigg. När man rider en "taggad" häst måste man verkligen koncentrera sig. Jag fick korrigera min sits ideligen, tänka "långa, långa avslappnade ben", hitta sittbenen och se till att de var placerade på var sin sida om ryggraden och aktivera Liza, samtidigt som hon inte fick tillåtas " bli för mycket i handen".
Det var svettigt värre kan jag tillägga. Vi mötte en äldre dam som promenerade sitt halvblod. Hon betraktade oss en stund och sade sedan när jag red förbi:
- Är hon inte lite väl på tårna?
- Jo, erkände jag. Hon är helt klart för pigg för att rida barbacka på. Men min plan idag är endast att vi ska komma hem tillsammans.
-Lycka till, sade damen.
Undrar vad hon menade med det? Vi kom ju hem tillsammans.......

Regn......

Liza ville nog helst vara inne men vi tog en sväng på ridbanan barbacka. Vi skrittade och jag testade hur lite hjälper som behövs. Liza blev mjuk och fin efter en stund.....och det var det som var meningen med dagens arbete så då gick vi hem.

Hur många ridtimmar har du?

Det tar 10.000 timmar för att bli riktigt bra på något. Det gäller även ridning. Kyra Kyrklund sade att det tar ungefär 10.000 ridtimmar för att nå Grand Prix. Landslagstränaren i fotboll sade ungefär detsamma.
"-Vill du vara med i landslaget får du vara beredd att träna tio tusen timmar!"
Jag började rida när jag var åtta år gammal. Men en timme i veckan på ridskolan blir "bara" ca 40 timmar i sadeln på ett år! Det är "bara" en vanlig arbetsvecka!
Idag har jag enligt mina beräkningar på ett ungefär tillbringat mellan 3-4000 timmar i sadeln. Det mesta av tiden ca 1600 timmar var på min egen häst Mariana. Därför är det helt klart hon som har lärt mig mest.....
Så även om jag har hållit på med hästar i större delen av mitt liv så har jag långt kvar...... och fortsätter jag i den här takten blir jag aldrig någon Grand Prix ryttare.
Vilken tur att det inte är mitt mål!
Men det visar hur svårt det är att bli riktigt bra på något. Och det är faktiskt en omöjlighet för de flesta av oss.
Som tur är så går det att ha roligt med hästar på alla nivåer.

Min fantastiska läromästare Mariana!

Barbacka på volten....

Idag var en sadelutprovare och tittade på Lisas och Marianas sadel. Hon konstaterade att Lisas sadel behövde stoppas om och att Marianas sadel var något för stor. Så nu blir det barbackaridning tills vi har en passande sadel. Eftersom Lisa har haft problem med snett bäcken så ska vi inte störa hennes ryggmuskulatur något mer. Den behöver få arbeta rätt.

Sedan kan vi ju diskutera hur mycket jag "stör" ryggmuskulaturen när jag rider utan sadel. Idag tog det en stund innan jag kunde slappna av, det var ju längesedan sist. Någon gång före sommaren tror jag.

Jag fegade ur totalt när jag skulle göra galoppfattningar......vilket Lisa utnyttjade såklart! Man blir inte smidigare med åren längre, kroppen blir alltmer motvals för varje år. Men skam den som ger sig. Det blev väldigt tydligt att jag inte får sitta på höger sittben i galoppen. Det gäller bägge varv..... nu måste jag klura ut hur jag ska få min kropp att nagla sig fast där......