Små stunder av paradis.....

En försommaräng prydd med de allra vackraste solgula maskrosor, solar som sticker upp ur det skira gröna gräset. Jag anar en vårvind som smeker grässtråna och tar tag i Lizas böljande svarta man. Hon blir lite yster när fältet öppnar sig framför henne......lite otåligt vill hon iväg.
Men när jag ber henne att arbeta lite först så går hon villigt med på det. Vi gör lite trav-skritt övergångar och halt, stå stilla.
Att stå stilla och vänta när ett helt fält öppnar sig är inte helt lätt....
Men hon behärskar sig.
Avslutningsvis får hon galoppera. Vi rakriktar även i galoppen, det blir lite jobbigt och Liza får ta i.....
Att galoppera på en försommaräng gör mig lycklig...
Att sväva fram över de gula solarna, låta vinden ta tag i mitt hår och känna Lizas rytmiska rörelser under mig är en underbar känsla.......det är som att för ett tag smälta samman med naturen, med det som är meningen.
Små stunder av paradis.......