Jakten på spänningen!

Jodå, det kan absolut vara spännande att rida. Men vad ridning egentligen handlar om är att hitta sina egna kroppsliga spänningar och göra sig av med dem. Jag har upptäckt att om jag ska rida bra så behöver jag vara en lyxhustru som inte behöver arbeta, utan bara kan sova, göra vad jag vill och ha det bra. En sådan där "onödig" människa som inte tillför någon något utom sitt eget ego. För så har det varit den sista månaden av mitt liv.......och mina kroppsliga spänningar har minskat alldeles av sig själv! Jag hittade inga vadspänningar, axelspänningar, armspänningar eller ljumskspänningar, till och med min annars så stela korsrygg guppade i takt med Frisse.

Jag tog in Frisse på banan. Han var inte seg alls. Han svarade framåt för skänkeln, han tog sidförande skänkel, han tog förhållningar. Okay, när det blev jobbigt försökte han smyga ner i ett långsammare tempo, men när jag bad om lite mer energi så tog han det. Galopperna är jobbiga, det blev många avbrott men jag gav mig inte. Vi måste helt enkelt komma över den mentala spärren. När Frisse förstod att han inte skulle komma undan jobbade han på riktigt bra. Jag koncentrerade mig på att sitta rakt över honom, hålla honom rak, se till att volterna blev runda och att sprången blev runda och fina. Som belöning fick han en lång skrittpaus för att återhämta sig innan vi tog nästa varv. Han var så duktig och jobbade sig alldeles svetttig för min skull. Tänk, vilken skillnad det är mot förra året! Riktigt kul är det!