Vi klädde upp oss!

Mannen bredvid var engagerad av mina stallkamrater för att fota dem. Jag och Frisse slank med på ett hörn. Vi skulle agera trygg escort till en fux med nerv...... jag passade på att "damma" av min tävlingsutrustning på kul. Vem vet om man kommer att få användning av den igen? Förra gången jag provade den kom jag knappt i ridbyxorna, nu passade inte ridstövlarna! Det är väldigt vad fett och annat omplacerar sig när man passerat ungdomsblomstringen! Och inte är man lika snygg längre heller, dubbelhakor och rynkor......var i all världen kommer allt ifrån? Frisse var snygg i alla fall.......här kommer en bild som visar var vi befinner oss i projekt "frieser med enegi och utstrålning"!

Fotoassistent.....

Frisse tar det lugnt.....

Det var meningen att vi skulle haft ett träningspass igår, men Frisse blev avmaskad och jag skulle på fest. Idag agerade jag fotoassistent. Frisses hästkompisar skulle fotograferas. Uppställningsbilder, ridbilder och springbilder. Mitt jobb bestod av att instruera ekipagen, hjälpa till att hålla och leda hästar, samt att "driva" dem i hagen. På så sätt fick jag min dos motion också. Frisse slapp......men i morgon så får vi se? Vädret var växlande så vi fick skynda på mot slutet för att hinna undan en rejäl åskskur. Alla hästar och ägare var i alla fall otroligt duktiga och tålmodiga för mycket väntan blir det. Kameran hade jag stoppat i fickan men jag hann inte ta en enda bild. Mannen bredvid hann dock klämma iväg ca 800 bilder! Någon borde bli bra!

Jag, en instruktionsvideo?????

Nyryktad och fin! Sedan vi bytte till den mjuka gethårsborsten får man rykta huvudet också och så får man pussar av den långa mulen.....

Uppvärmning........Frida med matte försvinner i fjärran. Men det bekymrar inte Frisse, han är en mogen herre som inte bryr sig om att jaga unga damer.

Det finns så mycket annat som är intressantare att titta på.

Efter en halvtimme ( det brukar ta så lång tid för Frisse att värma upp sin stora kropp) så var vi ikapp ekipaget där framme. Vi travade länge, ca 1 km, jag koncentrerade mig på takten, slappna av i vaderna och att slappna av mellan mina "energiska" uppmaningar till Frisse att inte smygsänka tempot. Eftersom jag inte har någon ridlärare med mig så talar jag högt till mig själv. Fridas matte hotar att spela in mig och använda mig som instruktionsvideo ha, ha, ha!

Efter vår "energitrav" tände Frisse till och fick eld i baken. Wow, här fanns det "tryck" att rida på! Jag fick så pass mycket energi att jag kunde samla ihop galoppen till riktigt fina, runda, långsammare språng. Härligt, man behöver lite "tryck" för att påbörja samling!....Tyvärr har jag inte det på bild. Lite svårfotat när man sitter på......

Den här bloggen har fått en award!

Att den här bloggen får en award gör mig både förvånad och glad. Evisen som inspirerade mig att starta bloggen tyckte det var kul om vi kunde utbyta träningserfarenheter. Vi hade båda mist våra hästar ungefär samtidigt och sparade pengar till nya hästkompisar. Evisen har sedan ett år tillbaka fått sin efterlängtade PRE och min sparbössa växer sakta men säkert. I väntan på bättre hästomständigheter är jag medryttare på Frisse. Tillsammans med hans matte har vi påbörjat projekt " Frieser med energi och utstrålning". Jag trodde inte att så många skulle vilja läsa om vår vardag, en helt glamourfri sådan i ett alldeles vanligt stall.

Awarden kommer från Helly med motivationen att våra "bravader" inspirerar henne till att bli en bättre ryttare. Tack Helly! Jag blir glad om jag inspirerar någon....... själv betraktar jag mig endast som en glad amatör avseende både hästar och ridning. Jag älskar hästar och de brukar gilla mig också, i alla fall efter ett tag  :)

Till awarden hör att jag ska berätta 7 saker om mig själv. Eftersom det här är en hästblogg så får det bli 7 hästiga saker.

1. Min första ritt gjorde jag på en stor arbetshäst som hette Ludwig när jag var fyra år.

2. Jag pratade häst oavbrutet när jag var liten så att jag tröttade ut alla mina kompisar.

3. När jag var åtta år fick jag äntligen ta ridlektioner.

4. Min första unghäst hade jag på ridläger när jag var 14 år, det var en nyss inriden, treårig new forest.

5. 1999 blev jag med häst. En varmblodstravare som jag skolade om till ridhäst.

6. 2004 var vi startklara för lättare klasser i dressyr och western.

7. Jag har haft förmånen att få träna för riktigt bra tränare. Peter Ljungberg som är landslagsryttare i western och Anetth Persson vars häst gick OS-dressyr i Peking. De och min häst har lärt mig allt jag kan om hästar och ridning. Nu fortsätter Frisse min utbildning.

Awarden går vidare till er som läser denna blogg! Kul att ni tittar in!

Jakten på spänningen!

Jodå, det kan absolut vara spännande att rida. Men vad ridning egentligen handlar om är att hitta sina egna kroppsliga spänningar och göra sig av med dem. Jag har upptäckt att om jag ska rida bra så behöver jag vara en lyxhustru som inte behöver arbeta, utan bara kan sova, göra vad jag vill och ha det bra. En sådan där "onödig" människa som inte tillför någon något utom sitt eget ego. För så har det varit den sista månaden av mitt liv.......och mina kroppsliga spänningar har minskat alldeles av sig själv! Jag hittade inga vadspänningar, axelspänningar, armspänningar eller ljumskspänningar, till och med min annars så stela korsrygg guppade i takt med Frisse.

Jag tog in Frisse på banan. Han var inte seg alls. Han svarade framåt för skänkeln, han tog sidförande skänkel, han tog förhållningar. Okay, när det blev jobbigt försökte han smyga ner i ett långsammare tempo, men när jag bad om lite mer energi så tog han det. Galopperna är jobbiga, det blev många avbrott men jag gav mig inte. Vi måste helt enkelt komma över den mentala spärren. När Frisse förstod att han inte skulle komma undan jobbade han på riktigt bra. Jag koncentrerade mig på att sitta rakt över honom, hålla honom rak, se till att volterna blev runda och att sprången blev runda och fina. Som belöning fick han en lång skrittpaus för att återhämta sig innan vi tog nästa varv. Han var så duktig och jobbade sig alldeles svetttig för min skull. Tänk, vilken skillnad det är mot förra året! Riktigt kul är det!

Mot nya mål

Idag var vi ute en lite längre tur. Jag har börjat göra saker som jag inte brukar. Galoppera där vi inte brukar. Rida serpentiner över småvägarna, galoppera runt träd m.m. Allt för att få en mer vaken och uppmärksam häst. Det märks att Frisse tycker att jag har blivit lite "tokig". Men han försöker i alla fall, när han förstår vad jag menar. Jag har börjat träna galopp-skritt övergångar lite mer metodiskt nu när underlaget är bättre. Vi "ramlar" in i skritt, men när Frisse förstod att jag inte ville ha trav så försökte han. Jag är nöjd med att  "ramla" in i skritt i dagsläget, det var inte så länge sedan vi "ramlade"in i trav. Men det gör vi inte längre :)

Glada bägge två?

Jag fick många pussar av den här mulen!

Vi blev nog lika glada bägge två idag när vi träffades för första gången på över en månad. Jag undrar hur hästar tänker när man inte har setts på länge? I alla fall var den här pussvänliga mulen efter mig överallt, så jag släppte lös Frisse i spolspiltan så han fick nosa och "gosa" som han ville. Vi ryktade, gosade och drog av vinterpäls. Jodå, det finns ett lager hår kvar att dra av.......det var en lång och kall vinter i år.
När vi var klara tog vi en tur ut på vår träningsväg och hade sällskap av Frisses matte en bit.
Frisse var pigg och glad! Vi repeterade vinterns övningar och Frisse kom ihåg allt. Han var såååå duktig! Riktigt svettiga bägge två återvände vi nöjda till stallet!

Det händer verkligen ingenting här....

Jag har inte ridit på en hel månad.......det är verkligen sjukt! Och sjuk är vad jag har varit, men nu verkar det äntligen ge med sig.....

Frisse hade fått en sko på snedden och ömmar lite....hoppas han repar sig snabbt. Jag har semester nästa vecka och kommer jag inte iväg någonstans så ska jag se till att jag kommer till stallet. Kanske kan man ta lite vårbilder och tvätta av Frisse vinterdammet?

Jag längtar.....

Långa sjukskrivningar är varje hästägares mardröm......

Lyckligtvis så var jag sällan sjukskriven längre perioder när jag hade Mariana. På något konstigt vis håller hästarna oss friskare (tror jag). Att komma ut till stallet efter en stressig arbetsdag är en lisa för själen....... all stress bokstavligen rinner av en. Nu har jag ingen egen häst längre men spargrisen växer sakta men säkert. Mannen bredvid tycker inte att vi ska ha någon häst i familjen just nu, men han kan ändra sig. Då vet jag en som plundrar spargrisen :) Som medryttare har jag tillgång till Frisse tre dagar i veckan, ett bra deal både för mig och Frisses matte. Jag längtar sååå upp på hästryggen igen men min feber gör det omöjligt just nu. Ett plus är att jag förmodligen "missar" lervällingstiden för hagarna hinner nog torka upp tills jag blir frisk.