En blogg om.....

...att umgås med hästar, min dagliga träning, tankar och reflexioner.

måndag 6 februari 2012

Minimalism på hästryggen!

Lizas polare och granne Röde...

Det blir så tråkigt när jag inte har någon fotograf med till stallet som kan dokumentera. Men jag vill gärna ha en bild med till varje inlägg. För omväxlings skull får stallkamraten Röde posera.....

Idag planerade jag en lugn tur med tanke på gårdagens galopparbete. Vi skulle bara mysa, rida rakt fram och repetera övergångar som numera ska vara mjuka, med ryggaktivitet, takt och balans. När vi går från en snabbare gångart till en lägre får jag vara nöjd om vi inte ramlar in i trav eller skritt. Men även där gör Liza framsteg. Idag var Liza emellertid så pass pigg att jag var tvungen att jobba henne något för att det inte skulle gå alltför fort. 
Då hände något annat.....som inte var inplanerat. Jag har länge haft en teori som jag arbetat i linje med. När jag red ett par lektioner klassisk dressyr på Frisse betonades skänkelns användning. Istället för att skänkla (läs sparka, trycka, nöta, peta, kicka till) med underskänkeln, dvs. vaden och hälen, så ska man öppna upp, respektive stänga till med skänkeln. Man öppnar upp genom att öppna upp i ljumsken och flytta knäna utåt bakåt. Följden blir att man sitter mer i "grodsits" och att baksidan av vaden kommer att ligga intill hästens sidor.
När hästen gör som du vill, följer ryttaren med hästen passivt med benen intill hästens sidor ( det är det här jag har svårt med). När man vill bromsa, för man knäna mjukt mot hästens sidor. När du vill att hästen ska gå framåt öppnar du upp ytterligare i ljumsken och benens tryck mot hästens sida ökar något.
Fördel, ryttaren får en mer avspänd och avslappnad sits och det är lättare att sitta rakt över hästen. Hästen lär sig att gå på små fina hjälper.
Jag har verkligen arbetat på att få bort min "ponnyskänkel" och nu börjar det äntligen ge resultat. Mitt medvetna arbete att "sitta groda" har ramat in Liza på ett mjukt sätt och idag kunde jag för första gången öka och minska tempot genom att bara använda ljumskarna. Liza svarade på mina minimala hjäper!
Yes! Äntligen! Nu fattar jag!
Fördelen med arabiska fullblod är att de är så känsliga och intelligenta att även jag kan lära mig.....
Nu är vi en liten bit på väg mot minimala hjälper Liza och jag. För det är klart att sätter jag mig på en annan häst så kommer det inte att fungera....... och i morgon kanske det inte heller fungerar. Men idag fungerade det.......och jag tänker suga på den karamellen!

3 kommentarer:

Camilla sa...

Hästar är ett ståtliga djur.
Men att se mig rida..hahaha..skulle inte tro det ;)
Kram!

Evisen sa...

Härligt!! Klart du ska suga på den godisbiten, så länge som möjligt!!!

Åsa! sa...

Ah, så intressant, och det måste ju vara en fantastisk känsla när det fungerar! Jag måste testa nästa gång jag ska rida, iallafall känna på känslan, utan att ha för stora förhoppningar att det ska funka.