Jag och Liza har varit ute två gånger i veckan som gått. Liza har legat på mer i handen än hon brukar. Sist jag red var hon riktigt ovillig att lyssna och ville inte alls släppa till.
Men det är vår, pälsen yr, hon är ett sto.....och snart brukar vårbrunsten börja......
Men skam den som ger sig, så jag arbetade på med ryggningar, övergångar, halvhalter, galoppfattningar, volter och vad jag nu kunde komma på.
Jag red ut på ett fält och helt plötsligt så hade jag Liza med mig. Hon började bära sig, hennes rygg fyllde upp mitt säte, hon satte in bakbenen längre under sig och sedan galopperade vi....lugnt och sansat på åkern, jag kunde reglera tempot och hon galopperade långsammare och långsammare. Avbrottet till trav blev balanserat och jag kunde för första gången driva henne framåt i avsaktningen. Vi fattade ny galopp och jag kunde reglera tempot trots att vi var mitt ute på öppna fältet.
Det var en härlig känsla....... för på den åkern brukar hon vilja öka tempot.
Efter ännu en lyckad övergång till trav klappade jag på vackra flickan, gav henne lång tygel och så skrittade vi hem......
Man måste sluta när det går som bäst.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar