Nu blir det lov på den här bloggen ett tag......

Jag hade hoppats på att hinna med min andra dejt idag. Men ägarinnan till det svenska halvblodet hade inte bråttom att hitta ridhjälp så hon ville vänta tills jag kommer hem från Italien.

Han är en tioårig vallack på 1,70 som har tävlats dressyr men som nu ska prova lyckan som hopphäst.

Här är det kontrasterna som gäller, en liten dam på 1.49 eller en ståtlig herre på 1.70?

Men det är så mycket som ska stämma.......höjden på hästen är verkligen inte det avgörande!

Nu tar den här bloggen paus tills jag är åter i Sverige och fortsätter att "ragga" eller vad man nu ska

kalla det? 

Jag kommer alldeles säkert att träffa på våra fyrbenta vänner i "tjänst". Förra gången jag var i Italien arbetade f.d. travhästar på Roms gator. När en tuff karriär tar slut så börjar en annan.....vilka hjältar!

Får jag presentera.....

Min dejt Kickan! Japp, så här ser hon ut. En nordsvensk tjej på 149 cm....... åååh det var längesedan jag red ponny, eller nästan ponny i alla fall. Jag kom t.o.m. upp utan pall! Vilket otroligt spänstfenomen jag är!
Men hon kändes inte alls för liten.....nordsvenskar brukar bära upp sin ryttare bra, även de mindre modellerna. Ridmässigt var det en tjej med fart......och mycket pullande. Men det kändes vant och bekant.
Utbildningsnivån sträcker sig till att hon förstår vilken gångart som förväntas.....i galoppen blir hon jättestressad eftersom hon inte orkar bära sig, traven går för fort och skritten med för den delen. När jag skulle rygga var det jättejobbigt tyckte hon och protesterade med hela kroppen.
Efter 45 min var vi rejält trötta bägge två. Men då hade hon börjat lossna så smått och jag fick till en kanonryggning, rak och med bjudning! Då var jag så nöjd att det blev lång tygel och ett stort äpple till tösen.
Det finns en hel del att arbeta på här.....men det kändes roligt! Kickan är en tjej med rätt attityd och hon försökte verkligen förstå vad jag ville.
Vi får se om det blir ett projekt? Nu ska Kickans matte få ta sig en funderare......och jag ska försöka hinna med en dejt till den här veckan.

Förkyld och ridsugen!

Eftersom jag ändå är förkyld så sitter jag här och "räddar" bilder och text från min gamla blogg. Träningsinläggen är kul att spara för att gå tillbaka och se vad som hänt och vad man förhoppningsvis har lärt sig.

Jag låg i soffan och tittade på gamla VHS filmer på mig och Mariana när vi tränade för landslagsryttaren Peter Ljungberg. Tänk, man har t.o.m glömt bort hur vacker häst man har ägt!

Jag kunde konstatera att jag faktiskt har lärt mig en del......men insåg också hur svårt det är att träna på egen hand för man blir alldeles för långsam i reaktionerna.

Jag hoppas att jag snart har möjlighet att ta upp både ridning och träning igen för här sitter man och blir alldeles sugen!

Hon gjorde min dag :)

Glad häst! Bruksprovsvinnaren Baltimore i frihet i sin hage.....

I fredags fick jag arbeta på ridskolan för vi hade kort om folk på jobbet. Vissa fredagar kommer det en duktig tränare till ridskolan och jag hade möjlighet att titta på några pass. Alla ridlärarna på ridskolan tränar för henne och det är alltid lika intressant att följa deras pass. Tränaren säger inte så mycket men rätt saker vid rätt tillfälle. Efter en stund kommer det in en äldre dam på ett stort halvblod. Ekipaget såg lite stelt ut i början av uppvärmningen men efter en stund klev hästen på riktigt bra och ryttaren red mjukt och störde inte hästen även om hennes kropp inte var lika följsam som de yngre ryttarnas.

Så var det hennes tur att rida....

Hästen fick bättre och bättre steg, han blev självbärig, ekipaget gjorde serpentiner i galopp, galoppombyten och mot slutet av träningspasset "lekte" de sig in i passage. Med lite hjälp av tränaren blev den både taktmässig och schwungfull hela långsidan!

Jag var djupt imponerad av hennes sätt att rida, prestigelöst, klokt, inga hårda tag och hästen var nöjd och glad!

Efteråt gick jag ner och berömde henne och sade att hennes ridpass var det bästa jag sett på länge.

Hon blev så glad! 

- Tänk, här är det aldrig någon som säger något, sade hon.  

Kickan.....

Är en nordsvensk tjej. Vi ska träffas på lördag. Undrar om hon ser ut så här?

Hur mycket stöd på tygeln behövs?

Behöver hästen stöd på tygeln när man rider? Hur mycket ska man använda sina händer när man sitter till häst?
Min uppfattning är att hästen behöver lika mycket stöd som hästen på den här videon visar. Naturligtvis är vägen dit lång.....men att börja tänka åt det här hållet är en bit på väg...

Min duktiga medryttare....

Hon hette Hanna. Hon hjälpte mig och Mariana i drygt fyra år. En duktig tjej som ville lära sig att umgås med hästar och förbättra sin ridning. Idag är hon stolt ägare till ett paintsto som kallas Lotta. Hon köpte henne som föl och nu är det dags att börja rida in henne. På bilden är Mariana westernklädd inför kvalet i distansritt, vilket ekipaget klarade med den äran.