Vi är igång igen....

Ja, det är vi, Lisa och jag. När jag såg det där benet i somras efter semestern så tänkte jag, måtte det inte vara en senskada. Men det var det.....
Jaha, då blir det långvarigt, var nästa tanke.
Ett år brukar man räkna med att det tar.....
Jag tänkte att vi borde kunna sätta igång igen efter nyår och så blev det. Lisas ben har antagit en annan form, men inflammationen är borta. Den nya formen får vi stå ut med.

Lisa är mjuk och fin, pigg och glad. Det vi tränat förut sitter kvar, nu är det som sagt " bara" att bygga upp Lisas och min kondition igen.

Väderomslag.....

Jag vet inte vad jag ska tycka om hastiga väderomslag? Lervällingen i hagen är frusen, det kanske är bra. Men Liza är utan brodd så jag vågar inte rida......
Dessutom kom jag inte in i sadelkammaren. Lizas matte hade satt på ett hänglås med låskombination.

Jag kunde för mitt liv inte se siffrorna i mörkret. Siffrorna är blanka och de blänkte och sken helt utan struktur. Jag tog fram den lilla lysdioden jag har på bilnycklarna men förgäves. Jag såg inte en siffra rätt bara blanka oformliga krumelurer. I blindo försökte jag peta på siffrorna men fingrarna domnade, så det var bara att ge upp.
Det blir till att ha glasögon och strålkastare med sig till stallet i fortsättningen!

Förra vintern...

Ljus i mörkret!

Nej, det har inte snöat ännu. Men snön kommer, var så säker. Lizas ben har smalnat ytterligare något, men min profetia om igångsättning efter nyår verkar slå in....
Det är positivt att det går åt rätt håll i alla fall. Något annat som är positivt är att vi ska få ljus! Med det menas belysning till paddocken och inte vilken belysning som helst utan två riktiga strålkastare. Ni vet sådana som används på fotbollsplaner.
Dessutom har Lizas matte och husse lovat att hålla paddocken i ridbart skick hela vintern. Det ni! Gissa vem som är träningssugen?

Vad ska vi skriva här då?

Liza och jag, skrittar och skrittar.
Benet har minskat i omkrets men det går sakta. Ibland är det värme i benet efter ridning, ibland inte. Hagen är en stor åker av lervälling, ingenting för svullna ben med andra ord.
Nya hästar har flyttat in, inte heller något för svullna ben.
Nu är det kolsvart ute på våra rundor, så vi tränar mörkerkörning.

Reflexerna har åkt på igen....

För oss som inte vågar.....

Här har du chansen att rida fälttävlan på hög nivå. En sak är säker, jag hade ramlat av direkt....
Men det är intressant att "följa med" som ryttare och betrakta hindren ur en annan synvinkel. Tempot är inget för mesar här går det undan......

Här händer det inte så mycket....

Lizas nya granne, en arabflicka

Här händer det inte så mycket. Vi skrittar på hårt underlag. Igår tog vi hela asfaltsrundan, vilket jag inte gjort tidigare för att jag inte haft någon anledning. Vägen går utmed sjön en bit och där var det mycket vackert igår kväll med solnedgång och dimmor. Idag tog vi en kortare tur och avslutade med skrittövningar på ridbanan. Att det ska vara så svårt att sitta avslappnat på en häst.......jag gör miljoner saker bara vi ska svänga (suck).

Hittade ett intressant klipp...

Jag hittade ett klipp på youtube som var intressant för precis så här tänker jag......
med den skillnaden att det här är ett proffs och det är inte jag.....


och det är en ganska stor skillnad.....