Att återuppliva gamla kunskaper.....

När jag var i dalarna på försommaren besökte vi Njupeskärs nationalpark. Där hade man byggt ett stiligt naturum. På de flesta naturum kan man köpa böcker om djur och natur och detta naturum var inget undantag. Min vana trogen, bläddrade jag bland böckerna och undersökte titlar. En bok fångade mitt intresse.....
"Timmerhästens bok"
Den handlade om att köra timmer med häst. En journalist hade intervjuat en samling "hästkarlar" från norrbotten och lappland om hästhantering och skogskörning.
Det var den äldre generationens "hästkarlar". De som var unga när min morfar hade häst, den generation som bildar en brygga mellan det nya och det gamla.
Min morfar hade häst. Det var arbetshästar naturligtvis, som hjälpte till på gården och i skogen. När jag var liten hade hästarna redan försvunnit för länge sedan......
Men min mamma är uppvuxen med hästar och även om hon själv inte hade en aktiv roll i deras skötsel så kan hon en del om hästar. Kunskaper som förvärvats genom det hon sett, hört och fått göra. För det hände att hon fick hjälpa till med skötsel och körning.
Därför konsulterar jag min mamma emellanåt när det gäller hästar och för det mesta har hon rätt. Det är synd att jag aldrig hann "prata häst" med morfar. Han hade för länge sedan lämnat jordelivet när min syster och jag blev med häst.
Syftet med " Timmerhästens bok" var att bevara gamla kunskaper som riskerar att gå förlorade. Jag köpte boken.

Varmt!

Liza och jag skulle träffas idag för en sista dejt innan semestern börjar men det var för varmt.....
Eftersom jag inte hinner rida ikväll så fick det bli så.
Liza får äta gräs och jag ska ladda batterier.
På återseende!

Jag tillsammans med Mariana i sommarhagen 2007

Nu fattar jag.....

Idag var det trimning på ridbanan. Vi skrittade mest. Det är otroligt hur avslöjande det blir när man rider barbacka. Jag märkte direkt när Liza sköt över mig åt ena eller andra hållet. Jag fick korrigera mig hela tiden för att sitta rakt över hästen. Först ville Liza fuska i hörnen men genom att flytta henne för inner ljumske så blev det bättre. Jag har börjat använda mina ljumskar mer nu och mina ben ännu mindre. 
Nu kan jag flytta henne i öppna utan att använda mina ben, jag sätter mig bara rätt och visar vägen med min sits. Liza är lyhörd och gör rätt om jag har placerat mig rätt. Vi travade på 20 meters volter en stund också. Jag arbetade med rakriktning, att jag skulle öppna upp i sätet och att traven skulle vara taktmässig med bra energi. Det är svårare förstås. Liza var riktigt mjuk och fin i skrittarbetet, det satt inte fast någonstans. Däremot vill hon inte riktigt ta i när vi gör övergångar till trav. Hon vill gärna höja huvudet och dra iväg.....men det kommer. Vi övar vidare på det.
Jag måste bara testa ett par galoppfattningar idag. För att se om jag satt kvar :) !
Hur skulle det gå? Först ville Liza inte fatta alls......
Jag gjorde ett nytt försök och iväg for vi.........jag satt kvar! Och galoppen var inte så svårsutten som jag hade trott. Men mina fattningar.....ha, ha! Stackars Liza! Jag vet inte vad jag gjorde men balanserat och snyggt var det inte och då talar jag inte om Lizas utan om min balans.
Jag föll framåt, klämde med mina ben och knäna for upp. Det här måste det övas på......
Jag ska avslappnat sitta kvar på ytter sittben och mjukt och fint öppna upp min inner skänkel. Nu vet jag ju att jag sitter kvar.....så här ska övas! Det tar vi efter semestern då Liza ska börja arbetas i galopp igen.
Trots mina galoppfattningar är jag nöjd med dagens arbete. Liza var mer lösgjord än tidigare, hon var mjukare i munnen och gav efter ordentligt. Eftersom Liza är mjuk och skön att sitta på så bådar det gott för framtida barbacka arbete. 
Jag kommer nog att rida en hel del barbacka framöver för att förbättra min egen sits och balans.

Sitsfunderingar....

Jag skrev tidigare att jag behövde öppna upp mer i traven. Det var barbackaridningen som gjorde att jag upptäckte det.
Med öppna upp menar jag att man särar på benen genom att föra knäna bakåt utåt och öppnar upp i höftleden. Man måste vara noga med att slappna av i hela benet, vristerna och foten.
När man rider med sadel går det att fuska. Dels för att sadeln kanske inte riktigt passar ryttarens kropp och dels för att man kan fuska med stigbyglarna.
Höften får inte falla framåt eller bakåt och ryggen ska vara rak. Man ska inte trampa ner hälarna utan fötterna ska hänga slappt ned utefter hästens sidor.
Att tänka "långa ben" brukar hjälpa.
När ryttaren hittat avslappnat läge öppnar man upp i höftleden och börjar trava. Jag kontrollerar med jämna mellanrum att jag inte håller balansen i tyglarna genom att ge efter på tygeln framåt. Sedan tar jag mjuk kontakt med munnen igen.
Genom att ge eftergift på tygeln med jämna mellanrum och öppna upp regelbundet blev känslan att jag kom allt längre ned på Lizas rygg. Resultatet blev att Lizas takt och bjudning blev bättre och hon fyllde upp mitt säte med sin rygg. På så sätt blev min sits stabilare och hon blev mer lyhörd för mina hjälper. Jag kunde till slut kontrollera vårt tempo endast genom att spänna min mage, en riktigt häftig känsla.
Nu är vi inte så samkörda att vi klarar det här några längre sträckor men de där små stunderna när vi lyckas är riktigt häftiga!

Barbacka igen....

Idag tog vi en barbackasväng igen. Det blev premiär för en tur på ängen. Ängen är stor och det finns gott om rådjur. Liza vill gärna öka på stegen när hon kommer ut på den men idag kände jag mig redo för att anta den utmaningen.
Skritten var mycket bättre idag, hon behövde inga uppmaningar alls att öka tempot och länga på stegen. Vi övar på att hon ska sträcka ut halsen ordentligt också och hon börjar förstå vad jag vill.
Vi travade runt ängen. Liza ville gärna bestämma tempot själv men det gick jag inte med på. Jag fick lossa henne med sidvärtsrörelser med jämna mellanrum och göra halvhalter. Men det lönade sig för hon fick stundtals riktigt bra takt och steg. På vägen hem gick vi upp bland tallarna. Liza förstod vad jag tänkte göra och så här lydig och svängbar har hon inte varit tidigare där vi kryssade fram mellan stammarna.
Det blev lång tygel och skritt hem. Lite flygande insekter gjorde att vi måste ta en travsträcka till innan vi kunde slappna av fullständigt.
Väl hemma gäspade Liza stort och ställde sig och halvsov i boxen. Jag borstade av henne och kollade hovarna. Lizas matte bjöd på kaffe och undrade vad jag gör som får Liza så trött efter en ridtur.....
Ja, vad gör jag egentligen?

Full fart i hagen, Liza har täten.....