En blogg om.....

...att umgås med hästar, min dagliga träning, tankar och reflexioner.

lördag 22 januari 2011

En annan attityd....

Ronja reagerar inte lika starkt vid sadling längre vilket jag tycker är positivt. Nu reagerar hon mest vid sadelgjordsspänningen, vilket är okay. Ston kan vara känsligare om magen än vallacker och talar om det genom att grina illa. Det är tillåtet, man får spänna sadelgjorden så hänsynsfullt man kan och så lite som möjligt, huvudsaken är ju att sadeln sitter kvar.
Vi tog ett pass i ridhuset idag. Mest skritt.....jag måste slappna av och öppna upp i sätet, samt tänka på att armar och handleder ska var mjuka och rörliga. Då trivs Ronja bäst. Vi travade lite under lättridning och tog ett par galoppfattningar i bägge varv. Galoppen var den bästa vi presterat hitills, bättre takt och rundare språng, men en bra bit från arbetsgalopp. Men här är vi nöjda med det lilla. Traven efteråt var mycket bättre, jag kunde tom få Ronja att placera bakbenen längre under sig och få upp ryggen något mot slutet och då började det vi höll på med genast att likna trav. Jag var mycket nöjd med vackra flickan och hon såg också rätt nöjd ut!

måndag 17 januari 2011

Mera skritt.....

Skönt med halsmassage före ridturen...

Ronjas ben såg mycket bättre ut idag men det blev en skrittur i alla fall. Bättre att ta det säkra före det osäkra. Underlaget var inte heller det bästa nu när det har börjat töa. Så vi tog det lugnt. Jag koncentrerade mig på andningen, att öppna upp i sätet och vara avspänd och mjuk i armar och handleder. Ronja är lite orolig i munnen. Hon slamrar med bettet, hugger tag och släpper samt fibblar med tungan......
Utan tygelkontakt och på lång tygel är hon helt stilla med bettet......men så fort man tar tyglarna så börjar hon tugga.
Idag begärde jag endast att hennes huvud skulle vara där jag ville ha det. Jag ändrade ställning och böjning medan hon fick skritta på framåt. När hon gav efter fick hon jättemycket beröm och fick kliva på framåt med rak hals. När hon började fibbla igen gjorde jag om övningen. Efter ca 40 min började det ge resultat......skritten blev jättefin och öronen började spela....
Att sänka kraven är för det mesta rätt. Men det är svårt att ändra på vanor......

lördag 15 januari 2011

Ut i allt det vita......


Ronja på väg i det vita.....

Ronja var gallig på alla fyra benen idag. På vänster fram reagerade hon även när jag visiterade. Det såg ut som om hon fått ett slag på kotan. Så det fick bli en skrittur idag, förutsatt att hon inte haltade. Vi begav oss ut i allt det vita. Men någon hälta var det inte tal om utan Ronja stegade iväg med långa kliv. Igår red jag en annan häst och en instruktör "hjälpte" mig tillbaka till avslappnat läge. Hur skönt var inte det! Oj, vad många spänningar jag har haft i min kropp......det var sååå skönt att bli av med dem. När jag nu hade den här avslappnade sköna känslan kvar i kroppen så var jag ju tvungen att "testa" lite på Ronja. Hon svarade direkt. Hon blev lugn, fin, harmonisk och började vänta in mig. Tänk att det ska vara så svårt att slappna av? Om man bara skulle "vilja" mindre så skulle mycket lösa sig av sig själv......
Efter vår sköna skrittrunda var vi nöjda bägge två och Ronjas fyra ben såg mycket bättre ut.

torsdag 13 januari 2011

På bra humör....

Tjena! Vill du ha en puss?

Idag gick all hantering på räls. Ronja hade inte tid att växa fast eller visa tänderna. Hon ville ut och röra på sig. När vi dessutom fick sällskap av en stilig herre i boxen mittemot så blev Ronjas humör på topp. Hon klev iväg med bestämda steg mot dagens träningspass i ridhuset.
Vi hade även idag en argumentation om skänkelns betydelse. Det var rätt många ekipage i ridhuset så mina hjälper blev nog en aning "otydliga"där vi fick kryssa oss fram. Men mot slutet av passet var vi bara två ekipage kvar och då hände det saker. Jag red mest lösgörande övningar i alla gångarter och det betalade sig för till slut bjöd Ronja på en vägvinnande taktfast trav.
Men jag fick "jobba" mig svettig för att nå resultat. Problemet är att jag inte har ork ännu. Jag bygger upp en "form" som jag inte orkar "hålla ihop" och så "faller vi isär" och så får jag börja om från början. När Ronja tycker att det börjar bli jobbigt så orkar inte jag sitta kvar utan tappar sitsen. Men skam den som ger sig det är bara att kämpa på!
Det gjorde vi och blev lika svettiga bägge två!

måndag 10 januari 2011

Bestämda åsikter.....?

-Lyft!
-Det hade jag inte tänkt.
- Du ska inte tro att jag tänker böja mig ner och lyfta dina hovar, du får baske mig lyfta dem själv!
-De har vuxit fast.
- Jag väntar tills de lossnat....
- Envis människa (suck) jag lyfter väl då!
Nu ska täckena av.
Ronja grimaserar.......det tycker jag inte om, jag pressar in henne med bogen.
- Stopp! Här tillåts inga fotförflyttningar! Alla fötter i backen basta!
Äsch, nu kom jag av mig.....jag som hade tänkt visa tänderna också.
Sadeln plockas ned. Detta vidriga monster!
Vänta nu, hon lägger först på schabraket, det är ju okay. Åååååh! Klining på manken.....mmmmmhhhhhhffpp.....jätteskönt!
Aj, där åkte sadeln på. Men vänta nu vad är det här? Klining på manken samtidigt som sadelgjorden spänns det är fusk! Hur ska jag kunna visa tänderna samtidigt som underläppen hänger? Hallå! Sluta! Du fuskar!

lördag 8 januari 2011

Ytterligare en bit på väg......


Idag passerade vi "sur för skänkeln" stadiet. Ute svarar Ronja bra och är pigg och glad. I ridhuset däremot är inte en begäran om ökat tempo lika populär. I stället för att svara framåt lägger damen öronen bakåt och saktar av..... idag tog jag itu med den saken. På enhandsfattning bad jag henne om ökningar i alla gångarter. Om hon inte svarade påminde jag henne bestämt med min förlängda arm. När hon förstod att jag menade allvar så började hon jobba. Vi är förstås fortfarande på "plättnivå" men vi arbetade i alla gångarter med benen i behåll. När vi arbetat på raka och böjda spår var vi svettiga bägge två. Jag tror att vårt ekipage består av två "tanter" med dålig kondition.

torsdag 6 januari 2011

Somnar snart......

Trötter?
Idag var det snöoväder. Jag väntade därför till kvällen innan jag åkte ut till stallet. Stora ridhuset skulle vara ledigt efter klockan 16.00. I riddagboken stod det att Ronja inte varit riktigt fräsch de sista dagarna. Ett ridhuspass var därför inte att tänka på. Jag beslöt att testa den belysta slingan istället. Vi skrittade mest. Jag tränade- halt- vänta in-igångsättning för lätta hjälper. Vi provade halt-rygga-igångsättning och sedan övergick vi till lite travövergångar. Ett par granar fick tjänstgöra som rundningsmärken för att böja lite i sidorna i skritt. Sedan måste jag ju prova förra gångens lilla uppgörelse om att flytta bakdelen och visst kom Ronja ihåg. Hon var verkligen jätteduktig. Jag är så nöjd med vackra flickan. Avslutningsvis fick hon trava i låg form ett par hundra meter och hon gjorde det med den äran och alla fyra benen på plats. Väl hemma i stallet masserade vi och löste upp lite spänningar i hals och nackmuskulatur. Jag tror att Ronja gäspade minst 100 gånger samtidigt som hon höll på att vrida tungan ut och in! Så här trött blev hon.......

lördag 1 januari 2011

Lösgörande arbete och snöpulsning.....

Efter dagens arbete smakar högivan extra gott!

Ronja har varit på kurs på ridskolan ett par dagar. Vi tog en sväng i skogen så att hon skulle slippa ridhuset idag. Vädret bjöd på snålblåst och snöfall. Ridvägarna var insnöade så vi fick ägna oss åt snöpulsning. Mest så skrittade vi och jag försökte få Ronja att behålla kontakten med mig. Det gick ganska bra, men hon bet tag och "försvann" emellanåt. Då var det bara att "fiska" upp henne.
Innan ridturen var Ronja rejält öm i sidorna och reagerade när jag tog på henne i sadelläget. Idag kunde jag inte rida bort bananformen men "vi" blev lite rakare mot slutet av ridpasset i alla fall. Halterna gick bättre och hon väntade t.o.m. in mig vid ett par tillfällen. Vi hade en liten uppgörelse om att flytta bakdelen för skänkeln och när vi hade gjort upp så föll några bitar till på plats. På en av utebanorna hittade vi några hinderstöd som vi använde att göra lösgörande övningar runt. När Ronja förstod vad jag menade var hon jätteduktig och frustade mycket. Jag tror det var nyttigt för henne........
Väl hemma smakade högivan extra gott!